Bränna bort bacillas
Vid hårda tider får man ta till hårda metoder. Tacken för att jag var i Stockholm i helgen och hjälpte mina föräldrar att flytta visade sig vara en fetingförkylning med hög snorproduktionskvot! Toppat med en högst ambivalent feber. Svettas, frysa, svettas, frysa, på repeat.
Min kollega föreslog starksprit och eftersom hon är en kvinna jag respekterar och ser upp till så lyder jag blint. Jag VILL bli av med skiten.
Sjukdom är som en gammal romans. När man är frisk så minns man den som behaglig småfisande uppvilning. Men när man är fångad i den så minns man vilken skit det rör sig om och varför man ville att det bara skulle vara slut sist man interagerade.
Så jag letade upp det starkaste jag kunde hitta i spritskåpet. Och av ljummen öl, en flaska förlängesen öppnad vin (numera mögligt) så kändes den 3 år gamla (och äkta) mexikanska tequilan given. Värktabletter i kroppen till trots svepte jag en nästan hel äggkopp. Och nu sitter(ligger) jag här nerbäddad i sängen och känner mig som Sue-Ellen från Dallas, snurrig på lite ditt och datt. Och näsan rinner än. Men jag ska ge det lite tid. Hjärnan går på lågvarv så fler tips mottages tacksamt!
Just my luck
Nåväl, hur är vädret på min första friskare dag (jag har till och med tagit en mikroprommis med terroristpudeln, dock inte helt utan besvär)?
KASST såklart!
ahgfk/*#¤%ajhglk%#"auyga&%?uhtrea HELVETE!
Synd om mig igen och tankar om barn
Dagen efter gick jag till sängs med lite ont i halsen. Och vaknade ytterligare dagen efter av att jag mådde kraftigt illa och inte kunde andas. Jag rusade till toaletten och kräktes kraftigt. Vad kräks man då med tom mage. Jo, när man blivit smittad av den elakaste formen av barnförkylning, då kräks man SNOR!
Sedan dess har jag haft en av de värsta förkylningarna i världshistorien. Jag skulle förmodligen hamna i Guiness rekordbok om jag samlat upp att snor jag snutit ut i en jätteskål. Den skulle troligtvis visa en sådär 3-4 liter snor. Och inte sånt där harmlöst genomskinligt vuxensnor utan sånt där riktigt gulgeggigt kletbarnsnor. Efter tre komplett däckade dagar till sängs har min kropp nu bytt taktik. Från 100% snorfors genom näsan kör den nu 70% upphostat snor och 30% näsutblåst snor.
Igår låg jag säkert i en halvtimme och irriterade mig på att några satans ungar (ganska långt bort lät det som) höll på att pipa och tjuta k o n s t a n t. Tills jag upptäckte att det var mina gutturala utandningsljud som tjöt som ett avlägset iiiiiiiiii varje gång jag andades ut. Så jag fick vända min irritation mot mig själv. Inte lika trevligt.
Enda "positiva" denna vecka är att jag lunnat ägna bloggen lite mer tid (jag vet, ett halmstrå och syrebristbloggande kanske inte är det bästa) men det är mest för att det är det enda ställe jag orkat förflytta mig till från sängen. (den står precis bredvid)
Slutsats: Barn= mördarbacillusker. Stay away, om du kan
Note to myself: Skaffa berlinermauer-immunförsvar innan jag ens börjar fundera på att skaffa barn
Note to myself 2: Bli bara sjuk på regndagar, INTE på de enda få futtiga soligaste dagarna på sommaren.
Meddelande till Ted: Vi ses igen först på den gråaste vinterdagen. Inget personligt, men dina baciller har nåt riktigt otalt med mig. Eventuellt kan vi ses om jag är less på jobbet nån gång eller bara känner för lite självspäkning.
Jag är för oegoistisk för mitt eget bästa, jag måste bli mer krävande!
Han: Nu är vi snart framme och färdigseglade. Det blev en lång tur.
Jag: Ja, shit ni har ju seglat i typ 10 timmar
Han: Nja, vi kom ju iväg lite sent. Men nu är jag jättetrött
Jag: Ååå men stackars. Det är kanske bättre om du sover kvar där och kommer imorgon.
Han: Nja, jag vill ju åka hem till dig
Jag: Näää jag vill inte att du kör omkull med motorcykeln. Stanna du, så ses vi imorgon
Han: Ja, ok. Det är kanske skönare.
VA!?!?!
Vad hände just? Jag är ett PUCKO. Jag har målat mig till en saftig huvudvärk. Och nu känns det ju extremt onödigt att jag har maskat. Jag kommer få hålla på hela natten. FAN!
Att göra en pudel (...arg)
Det är jättesynd om lilla Hildingen men hysteriskt underhållande när han drullar runt med sin parabolstation kring huvudet och stöter i allt eller bara håller på att trilla baklänges när han tittar åt sidan och upptäcker en stor vit "vägg" precis vid kinden.
I want candy!
Som alla vet så är det vetenskapligt bevisat att godis absorberar ALLT vatten man har i kroppen, så kändes det iallafall efter mitt svullarmaraton. Mitt dilemma dock bestod i att jag ätit så mycket godis att jag inte kunde få ner en ENDA droppe dricka. Njurarna värkte av sockerförgiftning, tungan klibbade fast och läpparna var helt fnasiga av uttorkning. Men magen varså full att jag inte ens vågade rapa (en annan av mina favorithobbies) av rädsla för att få munnen full av halvtuggade skumbjörnar.
Resultat: Jag fick lägga mig utan att dricka, och vaknade därmed imorse med utomjordisk huvudvärk
Lärdom: Tusan vad gott det är med godis!
... hm..de lär ju knappast ha höjt priset idag.
Va i tusan???
Din vuxenpoäng är: 21.6
Din ålder borde vara 40.7 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse
| Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen? eller varför inte beställa en resa till Kos? |
|
|
|
|
|
FYRTIO ÅÅÅR????? Hm, kan ju förklara min pågående 40-årskris....Jag har ju inte åstakommit nåt för min "riktiga" ålder...har ju varken hus, barn eller karriär. Så resultatet är enkom baserat på min tydligt äldre personlighet. Testa själv här och skriv vad ni fick för resultat. Äldre, yngre?
Å så har jag klippt håret
Å ja, jag vet att det ser ut som om jag gråtit, men riktigt så ledsen blev jag inte (skönt att bli av med svintot som svallade i slutet av mitt hår). Jag har för dålig syn för att lägga en diskret snygg naturlig make-up. Lite roligt att gå omkring och se ut som den galna hyenan i "Lejonkungen" med helt osymmetrisk storlek och form på ögonen.
Nu får jag väl bara hoppas att Linda blir jätteful i blont så jag får ha rätt tillbaka. Härligt med djupgående världsproblem att bita i.
Pankskäl numero tvåo
Kvinnan i missklädsamt kolorerat läppstift (kladdat minst 1 cm utanför läppkanten, troligtvis i tron om att ge illusionen av större läppar) utbrister att hon har lösningen på våra uppenbara hudproblem. Lång utläggning, innehållandes total och skrupelfri smutskastning av andra produkter och en "hudanalys" med någon konstig mall med skjutfönster, följer. I tjockt lager foundation indränkt i litervis av puder skriker hon rätt ut vid svaret på frågan om vad jag tvättar ansiktet med. Som är tvål! Kvinnan flaxar med armarna och slår sig för bröstet så intensivt att jag blir övertygad om att jag av misstag har sagt att jag tvättar mig med fläsksvål eller hundbajs.
-DÅÅÅÅÅÅÅÅÅ, dåååå förstår jag att du ser ut som du gör.
Efter ytterligare psykisk metodisk nedbrytning av mig och min syster med uttryck som -Inte konstigt att du är torr som ett fnöske, din hud håller i princip att helt fnasas av och -Jag såg dina bucklor och finnar så fort du klev in genom dörren springer hon och hämtar ett helt sortiment av produkter som vi bara MÅSTE ha. Efter att vi tittat på priserna och fått magknip och varit tvungna att sätta oss ner är hon "lite schysst" med oss och hjälper oss att prioritera fram de riktigt absoluta måstena. Hon "closes the deal" med att -Jag ööönskar verkligen att jag kunde få se er när ni använt de här i 2 månader, det kommer vara fantastiska resultat.
Effekt på plånboken: MINUS ETTUSENTVÅHUNDRA KRONOR (och dryga 8-900 kr för syrran)
Kvinnan förtjänar en försäljningsoscar!!
Total plånboksmakeover- från nyavlönad till pank
Pankskäl numero uno
Steg 3 i min going-back-to-natural-förvandling var inplanerad exakt 2 timmar efter ankomst till Stockholm. De som följt min blogg vet att jag under de senaste månaderna gått omkring med en hårfärg som skulle göra vilken clown som helst stolt. Sjuttioelva nyanser av orange som efter månader av sparande nu även kompletterats med en stolt decimetersutväxt i äkta råttfärg. Min tanke var (och är) att jag innan sommaren ska kunna stoltsera med ett helt huvud prytt av denna naturliga mörkblonda smutsfärg. Jag har till och med sparat ut ett par matchande buskiga tjocka ögonbryn för att helt skapa illusionen av naturlig kvinna a´la hår under armarna (fast såå långt kommer jag ALDRIG sträcka mig. Säg vad ni vill DET är inte naturligt och fyller ingen annan funktion än att få folk att lukta illa).
Nåväl, fas 3 var i antågande i form av ett tredje frisörbesök. Jag hade den här gången valt att anlita en annan frisör än föregående 2 gånger.
Se. http://nuskamanjutydligenblogga.blogg.se/2006/august/sommarens-stora-miss-14-nyanser-av-orange.html
Jag hade nu alltså bokat besök hos Simon på Hårgänget. Jag envisades med att kalla honom siiiiimåååån trots att det ganska snabbt blev klart för mig att Siiimåån var en Sajmon från England. Sajmon pratade enkom engelska men förstod svenska perfekt. Så fort någon talar utrikiska med en så blir man (dvs jag) alltid så där lite nervös och flamsig. Jag är på tok för generad och hämmad för att svara på engelska (och varför skulle jag egentligen) men började ändå EXAKT varenda svenska mening jag sa med ett svengelskt JÄÄÄÄS.... och ju mer jag tänkte på det desto värre blev det och fullkomligt mission impossible att sluta.
Simon: So, Aussa (invandringska för Åsa) What can I do för you today?
Åsa: JÄÄÄS, ja, jag vill gärna få bort det orange i håret och färga det så likt min riktiga färg, dvs utväxten.
Simon: WHY??? That´s a really fjjuuuul (försök till svenska) colour. You don´t want that.
Åsa: JÄÄÄS, butt (rumpa)...jo det vill jag.
Simon: Well, I really don´t think you will like it. And anyways, I don´t think we have that terrible cigaretteashcolour. No-one wants it.
Åsa: JÄÄÄS, butt...snälla!? Vad ska jag göra då?
Simon: Just you relax. I fix it!
120 minuter senare kliver jag ut från trendiga hårgänget (som på ett smärtsamt sätt jantelagat mig till förståelse om e x a k t hur otrendig jag är) med...brunt hår igen. Ja, BRUNT hår...IGEN. Det är visserligen snyggt och ser just i denna stund naturligt ut. MEN nu är jag ju åter tillbaka på ruta ett!!! OCH vad värre är, jag har gått omkring och sett ut som en komplett crackgalning som i jakten på pengar agerat försöksdjur för hur många oranga färger man kan färga ett hår, i månader och åter månader...heeeelt i onödan.
Minus antal kronor på lönen: Ett tusen
Fortsättning på hur jag blev pank på en enda fredag med kroppen fylld av bakterier följer...
VURRRPAN!
Och det är alltid så så pinsamt. Även om ingen ser. Och min vurpa var av den värsta sorten. Först MC Hammer-benövningar framåt, sen baklängesluftcrawl bakåt följt av en tystnad och stillastående likt en brädsurfare. Och då tror man att man klarat sig. Tills den där puffen kommer som från ingenstans. Man stod ju helt stilla med armarna rätt ut på sidorna och rörde inte en fena. Ändå far man i backen med en kraft som om någon bokstavligen lyft en rätt upp och sen med full kraft kastar ner en i backen.
Först reaktionen är total brännande röd genans, sen blixtsnabbt avsöka all yta i närheten (såg nån!?) och sen försöka (lika blixtsnabbt som man kom ner) komma upp på fötter. Detta resulterar ofta i två saker. Antingen upprepar man hela scenariot...vift vift..moonwalk och ...DUNS! Eller så ilar smärta genom hela kroppen och man kan inte röra sig alls. För mig blev det alternativ 2. Jag knakade lite i kroppen och gled bara lite långsamt i slowmotion ner mot diket.
Resulatat: Ett stort saftig tallriksliknande blåmärke på vänstra skinkan och en kropp som är stelare än en 90-årings. I övrigt frisk.
Fråga: Får man sjukskriva sig med motiveringen blåmärke på rumpan som gör ont?
Ni mammor pratar om att föda barn- men när en Åsa är riktigt förkyld...
SJÄLVKLART så blir det så, att varenda gång man säger -Jag har aldrig eller -det var jättelängesen.. så blir man drabbad av det man säger att man aldrig eller väldigt längesen drabbats av. Esberitox till trots, på söndagen bestämde min kropp att nu ska du få äta upp det du sa. VARSÅGOD här har du en fetingförkylning! Detta resulterade i att jag varit sängliggande i 3 dagar och har förbrukat ett mindre i-lands årsförbrukning av snytpapper.
Jag har dock varit ute och promenerat med hunden under de här dagarna. Det har inte blivit många eller långa promenader men jag har varit så illa tvungen när han stått och hoppat med benen i kors och kopplet i munnen framför dörren.
Igår när vi tog promenaden mitt på dagen möttes vi av en förvirrad mygga!!! som med en helt skräckslagen flackande blick flög i cirklar och nästan tog sig för pannan för att han inte trodde sina ögon. Först tänkte jag att jag nu blivit komplett sinnesrubbad av syrebristen som följd av mina helt igenkloggade nasala delar. Men efter frenetiskt blinkande och lite ögongnugg var myggan fortfarande kvar.
Aldrig har jag kunnat läsa av en mygga som igår. Jag såg verkligen hur tankarna snurrade runt i hans lilla mygghuvud -VA I TUSAN!!??! Jag måste ha tagit av vid fel avfart! HUR hamnade jag i Sibirien??
På vägen hem sen tyckte jag lite synd om den där stackars myggan och undrade hur den skulle klara sig och vart den skulle ta vägen. OKEJ! Då förstår ni kanske exakt HUR sjuk jag är ;)
Det konstiga med min förkylning är att en del av sjukdomssymptomen verkar vara ett sjukligt sötsug, för jag har ohämmat formligen tryckt i mig mat och godis i 3 dagar. Jag har fått en intensiv viktökningskurva som nästan liknar min gravida kompis från gymnasietiden (fast hon har gjort sin ökning på SJU månader ;) ). Med andra ord. Jag tycker väääldigt synd om mig själv.
DILEMMA: 1: Hur ska jag kunna återvända till jobbet efter mitt fredagshånande följt av 3 förkylningssjukdagar.
2: Hur ska jag ha råd med en ny garderob efter min rekordförtjockning?
Offentligt nr 2:ande
Toaletterna på mitt jobb är av olika storlek. Just den här toaletten jag klev in på är av storlek minimal och man kan inte annat än att titta rakt ner i toaletten när man vänder sig om efter att ha låst dörren. Det var här jag gjorde mitt första misstag (så fort man låser dörren blir man sedan ansvarig för det som befinner sig innanför den). Och jag gjorde just det, låste dörren. När jag sedan vände mig om möttes jag av en fasansfull syn bestående av det som orsakade den outhärdliga stanken. Det personen hade presterat innan mig var troligtvis så omfattande att en enda spolning inte var tillräcklig för att föra den vidare i kretsloppet. Minst hälften (beroende på hur stort urprunget var) var kvar i toaletten. Dels nerkladdad på innersideväggarna av toan dels flytande i det kvarvarande vattnet. Jag började så smått hulka och var så illa tvungen att kippa efter andan och få in den fruktade luften i mina lungor. Varför VARFÖR, tänkte jag, har någon lämnat toastolen på det här viset och inte tvättat bort kladdet efter sig? Halvt hulkande och lite lätt yr bestämmer jag mig för att fly fältet trots att jag ännu inte hunnit göra det jag var där för (tvätta händerna). Jag vänder mig om och fullkomligt kastar mig ut från toaletten bara för att snubbla över nästa väntande kollega.
HJÄLP!!!! panik, jag känner hur ansiktet börja brinna av min nästa insikt. JAG kommer att bli beskylld (självklart bakom ryggen) för att vara skurken i det här bajsdramat. Min kollega kommer självklart att tro att det är jag som har gjort "det stora" och sedan inte gjort rent efter mig.
Med brandkårsrött nylle börjar jag stamma -hehe alltså, eller, ja, blä vad det luktar. Det var inte jag. Jag kunde inte vara kvar ens - säger jag samtidigt som jag frenetiskt viftar framför näsan som för att bevisa att eftersom jag tycker det luktar SÅ illa så KAN det bara inte vara jag som gjort det. Blev jag trodd...nä knappast! Hur skyldig kan man verka. De gånger jag faktiskt har orsakat stanken (fast jag tvättar iofs ALLTID stolen efter mig) kör man ju med samma skådespeleri eftersom det är fullkomligt omöjligt att erkänna att jag också gör nummer två.
Nästa Arbetsplatsträff ska jag ta upp just den här frågan och dessutom kräva att ledningen presterar en luftfräschare på samtliga toaletter på arbetsplatsen. Och bli inte förvånade om jag skriver en proposition till riksdagen också!
Myrslok eller Ross?
Så här såg min normalt välskapte kille ut imorse!
En personalfest, en blånäsa!
Nu var det ett tag sen jag skrev. Anledningen är att min dator varit urkopplad eftersom vi har gjort om i sovrummet. Eller vi och vi...det var min sambo som gjorde grovjobbat. Men jag är verkligen bra på att heja på med lite glada tillrop och förse med snacks och dricka mellan varven.
Hur som haver nu är datorn på plats igen....YAAYY!!!
Vad har hänt sen sist. Ja, det orkar jag inte skriva om ;) Men jag kan berätta vad som hänt i helgen. Igår var det personalfest på arbetet. Grisfest var temat. Hade jag vetat vad det innebar (tydligen vet man det om man köpt ett sånt dära grisfestpaket på nån sunkig charterresa på någon oftast oexotisk plats) hade jag nog valt att fylla min tid med något mer meningsfullt.. rensa avloppen hemma eller nåt. I korthet kan man beskriva grisfest med att männen och i många fall även kvinnorna blir redigt berusade på dålig sprit och beter sig som ungar och äter helstekt gris. Och sen dricker ännu mer.
Vi började några stycken hemma hos mig. Tanken var ursprungligen att jag skulle leka barbiedocka med en kollega till mig som sällan (om någonsin?) sminkar sig. Och sen skulle vi andra också göra oss vackra och bli lite lätt salongsberusade under tiden (en farlig kombination om man dricker för mycket. Risken att dyka upp i transvestitsminkning till den tilltänka tillställningen ökar i takt med alkoholintaget). Någonstans på vägen blev det lite missförstånd och någon tillkom på "festlistan" i tron om att det var en rolig förfest hon skulle på. Jag kan bara kort tillägga att hon i slutet av kvällen tydligt poängterade att det där med förfest kanske inte var min grej och att jag kanske kunde skippa hennes inbjudan nästa gång eftersom att sitta i soffan och vänta kunde hon lika gärna göra hemma hos sig.
Väl på festen med en nu alldeles vansinnigt vacker kollega (vilket jag konstant påpekade under kvällen att det var min förtjänst...lagom ödmjukt! ;) ). Här möter jag upp med min sambo som varit på en riktig förfest med bara grabbar. Det blev snabbt uppenbart för mig (och alla på festen) att just de här grabbarna tagit det där med rejält supande inför grisfest på dödligt allvar. Med något diffust grummellyckligt i blicken glider han över golvet, med en stor stark i högsta hugg, fram till mig. -FÄÄÄN VA SCCHNYGG DU E GÖMMAN!!! Ja, förutom att det var väldigt trevliga små ord att få höra visste jag nu var ribban låg. Min ena chef med någon form av alkohol- och droginriktad terapeututbildning är på mig lite att jag nog bör försöka få lite vatten och frisk luft i min klart överförfriskade sambo. Men han är lycklig och sitt vanliga trevliga jag så jag tänker att det går nog bra. Och det gör det....fram till 3 timmar senare. Då får min sambo för sig att det är en riktigt bra idé att kliva upp på en stol och dansa när "Eviva espania" för tusende gången skrålar genom högtalarna. Och ett tag är det det. Min långe snygging ser jätteståtlig ut när han nu blir närmare 3 meter lång och står och svänger på höfterna uppe på stolen. Och då händer det. Han bestämmer sig för att utsikten är lite väl bra däruppe och ska just kliva ner när stolen börjar glida bakåt och min sambo framåt. Jag vet inte vad som hann fara genom hans huvud under färden ner till golvet. Men det var inte att "nu bör jag nog försöka häva fallet genom att sträcka ut armarna/händerna". Det som får ta hela fallet och tyngden av denna 2 meter långa och 90-95 kg tunga man, är hans näsa.
De kommande 2 timmarna spenderade vi på akuten med en trevlig AT-läkare (jag tror att det är typ en praktikelev) som skrattande och ganska ironiskt försöker övertala min sambo om att han inte höll på att dö. Ok, det sprutande blodet fullkomligt målade om väggarna i undersökningsrummet men i stora drag var han mest berusad bara.
Synen imorse när jag vaknade var dock allt annat än vacker. Min sambo är begåvad med en näsa åt det lite större hållet normalt sett. Och det tycker jag är fint men idag såg han ut som en bakfull myrslok. Han kunde inte låta bli att skratta själv och propsade på att jag skulle ta bild med mobilkameran och skicka till alla han känner ;). Han tyckte att han nu blivit väldigt lik Ross i vänner.
Lärdom: Vad nu än Magnus Uggla sjunger. Dansa bara nykter!
Orange nyanser jag inte visste fanns
Jag hade bokat tid hos samma frisör som tidigare ratat mig (varför gjorde jag det kan man undra?? Ville jag bli hånad och pekfingrad i vad-var-det-jag-sa-anda? Bor det en liten självplågare längst inne i mig?)
Han tittade på mig som om jag var en komplett idiot och undrade vad i tusan jag gjort med håret och om jag hade haft öronproppar förra gången jag träffade honom...
Okej, det var lite pinsamt när jag var tvungen att erkänna att jag hade struntat i det han sagt och blivit straffad med slitet trafikstopparorange hår. Nåväl, jag la på min allra lenaste stämma och sa att jag skulle bli oäääääändligt tacksam om det gick att göra nåt åt färgen.
Han himlade med ögonen och viftade bort mig mot hans plats i salongen med ett bzzzz. Nästan 4 timmar och ett helt grossistlager blekningsmedel senare kliver jag ut från salongen med ungefär samma färg som tidigare fast adderad med ytterligare några nya nyanser av orange och nu betydligt kortare. Två frågor ekande i mitt huvud på vägen från salongen. Hade han straffat mina amatörfrisörsfasoner med att helt enkelt klippa av håret på mig?? Är det verkligen mode med ensamstående nittiotalsmamma-frisyrer igen eller ingick det i den fingertoppsviftande frisörens uppläxning av mig??
Ny lärdom: Man får sota för sina hårfärgningsmisstag med djupa hål i plånboken LÄNGE! Alternativt strunta i att bekosta omfärgning och ta jobb som varningsskylt på vägverket.
ps. Tack vare en stöttande syster och en stilblind sambo som hävdar att jag viiiiisst är fin har jag förlikat mig med både färg och frisyr. Kanske kommer jag till och med att prestera en bild av kreationen så ni får se hur det ser ut. ds.
(k)Narkosupplevelse
Nu är jag hemma efter att ha varit på sjukhuset idag och opererat mig.
När jag kom dit fick jag skrubba hela kroppen med bakteriedödande tvål för att sedan sekunden efter tvingas på en gammal fläckig tvångströja från 70-talet. Det kändes minst sagt lite motsägelsefullt. Den hade spyrester som avslöjade alla tidigare patienters dagsmeny. Tröjan var av modell gigantosaurus som till och med skulle få den största amerikan att se smärt och liten ut. Med mina normala 58 kg och 168 cm såg jag ut som om jag inte fått mat sen 80-talet.
Nåväl, efter en fasta sedan igår serverades jag en härlig frukost bestående av 2 feta alvedonpiller som skulle sväljas ner med en minimal plastmugg vatten. Aldrig har väl 2 piller känts så stora (som att svälja 2 skumgummimeloner).
Efter det fick jag en härlig liten "avec" bestående av 2 lugnande piller. TJONGGGG! Det räckte för att slå ut mig. Jag rasade ihop som efter den värsta tonårsfylla. Öppen mun och hängande tunga i en min som när man "skämtdör". Min sambo (har en berättat efteråt) att han trodde just det, att jag låtsades. Så han skrattade åt mig och drog täcket över huvudet på mig och sa -Knäppis. När han inte märkte någon reaktion drog han ner täcket och jag hade fortfarande samma min. Han tyckte då att "mitt skämt" började bli gammalt och sa -JA JA jag har fattat..skitkul! Fortfarande ingen reaktion. Han började knuffa lite på mig och sa -Hallå, Åsa, Hallå! Sakta men säkert började hans misstag gå upp för honom och då kom narkosläkaren (En ung dansk kille som jag av misstag kallade praktikant så han nog hörde. Hallå, AT-läkare och ST-läkare är ganska likt). -Du, hon sover nog. Sa han till min sambo som nog kände sig ganska dum.
En stund senare försökte denne också skaka liv i mig eftersom det var dags för operation varav jag kastar mig upp i sängen och skriker -VAD ÄR DET JAG SKA GÖRA????
Jag rullas in i operationssalen.Det enda jag minns är att jag lite surt säger att -Ni har det då fruktansvärt kallt här. Jag blir stucken med en nål på ovansidan av handen och jag hade kunnat svära på att det var en mindre stock de stack in. Praktikanten, som egentligen var en läkare med lång utbildning, sa att nu kommer det nog svida och bränna lite när de sprutade in narkosvätskan. Jag skrek rätt ut -AAAAAAAAAAJ!!!!! ÄR DET TÄNDVÄTSKA (eller nåt sånt, för här slutar minnet)
POFF, 5 timmar senare vaknar jag i uppvaket, fortfarande ganska kocko och försöker få en sköterska att förstå att jag vill gå upp enbart genom att råglo henne i ögonen. Jag sover en timme till ungefär.
Fysiskt sätt har jag nu hämtat mig från denna upplevelse. Psykiskt sätt? Jag vet inte, det kan ta år ;)
Kramis
Åsa
Sommarens stora miss- 14 nyanser av orange
MEN en stor miss gjorde jag under sommaren. Efter att ha börjat färga håret brunt (är till naturen mörkblond-blond) hos frisör under nåt år och sedan lessnat på kostnaden och tänkt att -Vafan det där kan jag lika gärna göra hemma och spara 6-700 kr i månaden (mitt hår växer som ogräs). Problemet med hemmafärgning dock är att resultatet inte blir fullt så bra, och av någon anledning (trots att jag använde samma färg varje gång) blev håret mörkare och mörkare tills folk betraktade mig som svarthårig.
Jag kom under sommaren på att jag inte alls trivdes i färgen, den var inte jag och kändes bara onaturligt. Jag vill vara naturlig. Jag vill vara "jag". Så jag bokade tid hos en av Stockholms bästa frisörer och åkte glad och förväntansfull dit på inbokad tid under semestern.
-MEN NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJJJJ det kan du glömma! sa frisören på äkta dyrfrisörbrytning. Det där håret kan jag inte göra nåt med. Det kommer att bli förskräckligt fult om jag ens får bort färgen alls. Det kommer BARA slita på håret och resultatet kommer troligtvis inte bli mycket ljusare och bara flammigt och konstigt istället.
Blev domen. Trots tjat och uppspärrade hundögon blev jag ivägskickad eftersom han vägrade att göra det. Jag fick komma tillbaka när jag hade 6-10 cm utväxt för en ny konsultation sa han.
Vilken normal människa som helst hade blivit lite deppad men accepterat fakta, inhandlat ett gäng hattar och kepsar och kommit tillbaka 6-10 cm senare.
Inte Åsa. Neeeej då, jag tänkte...hur svårt kan det vara? Jag provar att göra det själv och försöker färga en färg så lik min egen som möjligt. En avfärgning och en blondering senare sitter jag nu fast med en förskräcklig hårfärg a´la "tonåring gone wild med hemmablonderingar" alternativt "tant som försöker piffa till ålderdomen och täcka gråa hår med lite osmaklig färg". Mitt hår är (precis som frisören förutspådde) flammigt, fult och slitet. Man kan använda mitt hår som kontaktkarta för världens alla nyanser av orange och rött. Som dessutom är helt omöjligt att färga över och utväxten kommer att vara EXAKT lika tydlig. Jag sitter ändå fast i samma läge..men nu måste jag vänta 15-20 cm istället.
Vilken lärdom kan vi ta av detta? Lyssna på alldeles för dyra frisörer med tajta byxor när de med falsettröst säger "Det gåååår inte". De vet vad de snackar om, annars skulle de inte finnas.