Ni mammor pratar om att föda barn- men när en Åsa är riktigt förkyld...
Har har vi snö nu..massa snö! Det är vitt överallt och det ser mer ut som januari än november. Alla på jobbet har snörvlat i flera veckor. Förra fredagen skröt jag vitt och brett med ett litet hånleende till mina snoriga kollegor om att jag minsann inte varit förkyld på 2 år och att det kunde jag tacka Esberitox för.
SJÄLVKLART så blir det så, att varenda gång man säger -Jag har aldrig eller -det var jättelängesen.. så blir man drabbad av det man säger att man aldrig eller väldigt längesen drabbats av. Esberitox till trots, på söndagen bestämde min kropp att nu ska du få äta upp det du sa. VARSÅGOD här har du en fetingförkylning! Detta resulterade i att jag varit sängliggande i 3 dagar och har förbrukat ett mindre i-lands årsförbrukning av snytpapper.
Jag har dock varit ute och promenerat med hunden under de här dagarna. Det har inte blivit många eller långa promenader men jag har varit så illa tvungen när han stått och hoppat med benen i kors och kopplet i munnen framför dörren.
Igår när vi tog promenaden mitt på dagen möttes vi av en förvirrad mygga!!! som med en helt skräckslagen flackande blick flög i cirklar och nästan tog sig för pannan för att han inte trodde sina ögon. Först tänkte jag att jag nu blivit komplett sinnesrubbad av syrebristen som följd av mina helt igenkloggade nasala delar. Men efter frenetiskt blinkande och lite ögongnugg var myggan fortfarande kvar.
Aldrig har jag kunnat läsa av en mygga som igår. Jag såg verkligen hur tankarna snurrade runt i hans lilla mygghuvud -VA I TUSAN!!??! Jag måste ha tagit av vid fel avfart! HUR hamnade jag i Sibirien??
På vägen hem sen tyckte jag lite synd om den där stackars myggan och undrade hur den skulle klara sig och vart den skulle ta vägen. OKEJ! Då förstår ni kanske exakt HUR sjuk jag är ;)
Det konstiga med min förkylning är att en del av sjukdomssymptomen verkar vara ett sjukligt sötsug, för jag har ohämmat formligen tryckt i mig mat och godis i 3 dagar. Jag har fått en intensiv viktökningskurva som nästan liknar min gravida kompis från gymnasietiden (fast hon har gjort sin ökning på SJU månader ;) ). Med andra ord. Jag tycker väääldigt synd om mig själv.
DILEMMA: 1: Hur ska jag kunna återvända till jobbet efter mitt fredagshånande följt av 3 förkylningssjukdagar.
2: Hur ska jag ha råd med en ny garderob efter min rekordförtjockning?
SJÄLVKLART så blir det så, att varenda gång man säger -Jag har aldrig eller -det var jättelängesen.. så blir man drabbad av det man säger att man aldrig eller väldigt längesen drabbats av. Esberitox till trots, på söndagen bestämde min kropp att nu ska du få äta upp det du sa. VARSÅGOD här har du en fetingförkylning! Detta resulterade i att jag varit sängliggande i 3 dagar och har förbrukat ett mindre i-lands årsförbrukning av snytpapper.
Jag har dock varit ute och promenerat med hunden under de här dagarna. Det har inte blivit många eller långa promenader men jag har varit så illa tvungen när han stått och hoppat med benen i kors och kopplet i munnen framför dörren.
Igår när vi tog promenaden mitt på dagen möttes vi av en förvirrad mygga!!! som med en helt skräckslagen flackande blick flög i cirklar och nästan tog sig för pannan för att han inte trodde sina ögon. Först tänkte jag att jag nu blivit komplett sinnesrubbad av syrebristen som följd av mina helt igenkloggade nasala delar. Men efter frenetiskt blinkande och lite ögongnugg var myggan fortfarande kvar.
Aldrig har jag kunnat läsa av en mygga som igår. Jag såg verkligen hur tankarna snurrade runt i hans lilla mygghuvud -VA I TUSAN!!??! Jag måste ha tagit av vid fel avfart! HUR hamnade jag i Sibirien??
På vägen hem sen tyckte jag lite synd om den där stackars myggan och undrade hur den skulle klara sig och vart den skulle ta vägen. OKEJ! Då förstår ni kanske exakt HUR sjuk jag är ;)
Det konstiga med min förkylning är att en del av sjukdomssymptomen verkar vara ett sjukligt sötsug, för jag har ohämmat formligen tryckt i mig mat och godis i 3 dagar. Jag har fått en intensiv viktökningskurva som nästan liknar min gravida kompis från gymnasietiden (fast hon har gjort sin ökning på SJU månader ;) ). Med andra ord. Jag tycker väääldigt synd om mig själv.
DILEMMA: 1: Hur ska jag kunna återvända till jobbet efter mitt fredagshånande följt av 3 förkylningssjukdagar.
2: Hur ska jag ha råd med en ny garderob efter min rekordförtjockning?
Kommentarer
Postat av: Kerstin
Du behöver inte vara orolig att du måste köpa ny uppsättning av kläder. När du kommer tillbaka till jobbet kommer arbetskamraterna att jaga dig genom korridorerna för att håna dig och då får du massor av motion samt går ner i vikt.
Trackback