Mitt ragg för kvällen. Jomenvisst!
Mitt ragg för kvällen. Jomenvisst! Jag och Özz
Don´t mess with Sollefteå bibliotek
Ville bara säga det!
Är några dagar sen med att lämna tillbaka lite böcker och jädrar i min låda vad de jagar mig. Känns som jag har 15 maffior efter mig. 10 missade samtal på mobben och lika många på den fasta telefonen. Och nu har jag sån ångest över det att jag helt stoppar huvudet i sanden och försöker blunda mig ur det hela. Det går inte så bra, men jag VÅGAR liksom inte svara, eller ens gå dit med böckerna.
Inatt är det jag som klär mig i rånarsvart mundering och smyger mig fram mellan husen till bibblan och kastar in böckerna i inkastet.
Om nån från biblioteket läser det här. LUGN, sluta jaga mig. Böckerna kommer åter inatt, välbehållna. Jag fixar bara inte att möta era fördömande blickar och hot om indragna lånekort.
Da deal!
Så här är det. På fredag ska jag ut och äta med massa jobbkompisar. Innan det blir det lite vin/fördrink, smink och piff hemma hos mig. Från kl 16 kan man komma. Alla av kvinnligt kön som vill komma, får det, men strax efter 19 drar jag och jobbarkompisarna till Valvet för att äta (och sen festa). Då får man göra vad man vill, vi har tyvärr inga platser kvar vid vårt bord som det verkar. Men äta är ju snabbt avklarat, sen är det ju fest. Men hojta gärna om du kommer så jag vet. Min lägenhet är liiiiten.
Vem har sagt att ihärdighet lönar sig??
3.5 timmar i skogen igår och så här ser skörden ut. Känner mig inte så kaxig längre, men mest klandrar jag skogen!
Sådärja...
Men jag kommer inte vara så där snål fattar ni väl, ett helt jäkla glas till bredden fyllt med vin får den/de som kommer ut ur anonymiteten! Det måste ju va värt det!!
Luktar det inte smuts så finns den inte..
Man vet att man är en lortgris när man håller på och sprutar på sig parfym som luktar ren tvätt och tycker det är en för jäkla bra idé.
Hur mycket kan ni se?
Johaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaanaaaaaaaaaa, vad gör jag åt det här???? Kan du göra om skiten så alla kan läsa?
Ingen verkar ju gilla min skitsnygga nya blogg ändå!!
I amerikatt hjälper inte plastik alla..
Anna Anka. Tuff skit att se ut som en fräsch 50plussare när man inte ens fyllt 40.
En vacker dag vaknar jag och inser att jag tagit självmord
Kolla bilden till höger ------------------------------------------------>>>>>>
Den uttrycker ganska exakt vad jag tycker om er uteblivna oro över att jag vilken sekund som helst kanske biverkas till självmord. HALLÅ!! VAKNA! Självmord är inte att leka med. Folk dör av det har jag hört.
Fina män vi har därute..
Att minska köerna inom vården..
Ja, hur gick det på neurocenter då? Inga hjärntumörer iaf, yay! Bara en jobbig variant av migrän som jäklas med mig.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den huvudvärksförebyggande medicinen jag ska äta varje dag som jag fick doktorn.
När jag läser biverkningsförteckningen så finner jag självmord som en eventuell sådan. Är det då man vet att man är en jobbig patient?
Snart är det jul..
Jag tänker mig att vi sitter där bredvid varandra på morgonen, jag och Ante, och rullar på oss våra respektive strumpbyxor. Och så går det en maska på någons nylonisar och vi liksom tittar på varandra i samförstånd med en menande blick i stil med "Jag förstår verkligen, järnspikars va jobbigt". Det känns som att vi kommer att komma varandra så mycket närmre. En helt ny nivå av samhörighet.
Jag är lite inne på de combatfärgade nylonstrumporna, hudfärgat känns lite omanligt kanske.
Update: Hittade en instruktion för de som inte vet hur man sätter på sig nylonstrumpbyxorna. Och jag måste säga att han ser ju extatisk ut över att få sätta på sig de där mantyhosen. Maken till glädje och motivation får man leta efter. Det är tydligt att han har längtat efter den här produkten! Han gör det säkert inte alls bara för att han får betalt.
Största huvudet i stan!
Provade min sambos hjälm för ett tag sen. Om jag är vattenskalle så är han havskalle.
Det finns nåt fint över en riktigt köttig skalle tycker jag. Men det är opraktiskt när ska låna hjälmar från fläskhuvudena, så jag är kluven över vad jag verkligen tycker om det. Men hjälmen skippade jag att låna.
Jag är kvar i Stockholm. Imorgon blir det neurocenter. Då kommer domen. Jag gissar på att min hjärna helt enkelt är för avancerad för den här världen och därför håller på och jävlas med mig och göra ont. Jag är nog liksom för smart, så inte ens min egen hjärna hinner med.
Sist jag besökte neurocenter fick jag en medicin som hetter "nånting nånting retard". Jag tolkade det som att läkemedlet typ var till för att göra mig lite mer efterbliven så att den simpla massa, som jag kallar för kropp, hänger med i tempot.
Hybris eller inte?
Och ni måste rösta nu, annars kommer jag ju känna mig liksom lite knäpp. Som att jag har fått hybris och tror att folk alls bryr sig i hur min gamla blogg ser ut.
Kanske skapar jag en neggo-stämning med mitt sur-fejs (som jag la till för att se ut lite kritisk och åsiktsfull ut), så det blir alternativ 4. Behålla den nuvarande bloggen men skippa fulbilden.
The blogg is open!
Nu vill jag att någon fixar lite snygg design på sidan till mig. Så här kan det inte se ut.
Jag vill också längta efter mens!
MENSKOPP liksom. Kolla omdömena. Nu har jag ju tips på vad jag kan ge bort i present och kunna föra statistik över hur många ml mens jag får varje månad (statistik som varje mogen kvinna såklart vill ha). Det verkar inte finnas några nackdelar med den här grejen.
Snygg är den också, så mellan blodveckorna kan den lätt användas som en snygg inredningspryl att ha i fönstret eller så. Den finns i vitt, för alla er med sådana där vita drömhem. Gillar man lite "shabby chic" kan man säkert ruffa till den lite med sandpapper eller nåt.
Jag tänker mig också att man kan vara lite crazy och sticka massa hål i den och så vips har man kanske mens som strilar ut sådär snyggt som man kan göra med vissa vattenkranar som har en sån där omvandlare. Vet ni vad jag menar? En klump i slutet av kranen som man kan ha i två lägen. En vanlig tråkig forsvariant och en spännande häftig med massa små vattenstrålar.
Jag kräver kräftskiva!
Nu: Ner på city med Erika Sen: Lägga mig i soffan och sura lite till över att jag blir kräftskivelös i år.
Usch!!
Usch!! Och vad gör man mitt i vintern liksom. Andreas tycker att vi ska låtsas att våra 30-årsdagar (2 månader ifrån varandra) är helt vanliga dagar och rakt av skita i att fylla 30.
Sen vet jag inte om jag har vänner nog att fylla en fest med. Skit, så går det när man är en snorkig storstadska. Det är så synd att jag verkligen gillar att vara det.