Under min resa till Stockholm i helgen lyckades jag spendera hela min lön. Det är inte illa pinkat med tanke på att jag var dödens sjuk under hela vistelsen. INTE ENS som feberdarrigt ömmande vandrande zombievrak är jag ekonomisk. Nä, minsann pengaeldandet är nästan värre då. Och jag får inte ens njuta av shoppandets ljuva sötma. Jag MINNS knappt ens köpen då, de bara händer.

Pankskäl numero uno

Steg 3 i min going-back-to-natural-förvandling var inplanerad exakt 2 timmar efter ankomst till Stockholm. De som följt min blogg vet att jag under de senaste månaderna gått omkring med en hårfärg som skulle göra vilken clown som helst stolt. Sjuttioelva nyanser av orange som efter månader av sparande nu även kompletterats med en stolt decimetersutväxt i äkta råttfärg. Min tanke var (och är) att jag innan sommaren ska kunna stoltsera med ett helt huvud prytt av denna naturliga mörkblonda smutsfärg. Jag har till och med sparat ut ett par matchande buskiga tjocka ögonbryn för att helt skapa illusionen av naturlig kvinna a´la hår under armarna (fast såå långt kommer jag ALDRIG sträcka mig. Säg vad ni vill DET är inte naturligt och fyller ingen annan funktion än att få folk att lukta illa).
Nåväl, fas 3 var i antågande i form av ett tredje frisörbesök. Jag hade den här gången valt att anlita en annan frisör än föregående 2 gånger.
Se. http://nuskamanjutydligenblogga.blogg.se/2006/august/sommarens-stora-miss-14-nyanser-av-orange.html

Jag hade nu alltså bokat besök hos Simon på Hårgänget. Jag envisades med att kalla honom siiiiimåååån trots att det ganska snabbt blev klart för mig att Siiimåån var en Sajmon från England.  Sajmon pratade enkom engelska men förstod svenska perfekt. Så fort någon talar utrikiska med en så blir man (dvs jag) alltid så där lite nervös och flamsig. Jag är på tok för generad och hämmad för att svara på engelska (och varför skulle jag egentligen) men började ändå EXAKT varenda svenska mening jag sa med ett svengelskt JÄÄÄÄS.... och ju mer jag tänkte på det desto värre blev det och fullkomligt mission impossible att sluta.
Simon: So, Aussa (invandringska för Åsa) What can I do för you today?
Åsa: JÄÄÄS, ja,  jag vill gärna få bort det orange i håret och färga det så likt min riktiga färg, dvs utväxten.
Simon: WHY??? That´s a really fjjuuuul (försök till svenska) colour. You don´t want that.
Åsa: JÄÄÄS, butt (rumpa)...jo det vill jag.
Simon: Well, I really don´t think you will like it. And anyways, I don´t think we have that terrible cigaretteashcolour. No-one wants it.
Åsa: JÄÄÄS, butt...snälla!? Vad ska jag göra då?
Simon: Just you relax. I fix it!

120 minuter senare kliver jag ut från trendiga hårgänget (som på ett smärtsamt sätt jantelagat mig till förståelse om e x a k t hur otrendig jag är) med...brunt hår igen. Ja, BRUNT hår...IGEN. Det är visserligen snyggt och ser just i denna stund naturligt ut. MEN nu är jag ju åter tillbaka på ruta ett!!! OCH vad värre är, jag har gått omkring och sett ut som en komplett crackgalning som i jakten på pengar agerat försöksdjur för hur många oranga färger man kan färga ett hår, i månader och åter månader...heeeelt i onödan.

Minus antal kronor på lönen:  Ett tusen

Fortsättning på hur jag blev pank på en enda fredag med kroppen fylld av bakterier följer...