Vid hårda tider får man ta till hårda metoder. Tacken för att jag var i Stockholm i helgen och hjälpte mina föräldrar att flytta visade sig vara en fetingförkylning med hög snorproduktionskvot! Toppat med en högst ambivalent feber. Svettas, frysa, svettas, frysa, på repeat.

Min kollega föreslog starksprit och eftersom hon är en kvinna jag respekterar och ser upp till så lyder jag blint. Jag VILL bli av med skiten.
Sjukdom är som en gammal romans. När man är frisk så minns man den som behaglig småfisande uppvilning. Men när man är fångad i den så minns man vilken skit det rör sig om och varför man ville att det bara skulle vara slut sist man interagerade.
Så jag letade upp det starkaste jag kunde hitta i spritskåpet. Och av ljummen öl, en flaska förlängesen öppnad vin (numera mögligt) så kändes den 3 år gamla (och äkta) mexikanska tequilan given. Värktabletter i kroppen till trots svepte jag en nästan hel äggkopp. Och nu sitter(ligger) jag här nerbäddad i sängen och känner mig som Sue-Ellen från Dallas, snurrig på lite ditt och datt. Och näsan rinner än. Men jag ska ge det lite tid. Hjärnan går på lågvarv så fler tips mottages tacksamt!