Vi har snippat snoppen (eller närmare bestämt plockat bort pungen och kastrerat) vår lilla Hildepudel och gjort honom till en... det(!?). "Nu blir han ju eunuck" sa en kollega, och jag kände mig alldeles hemsk. Inte blir det bättre av att han är alldeles ihopsydd, sårig och ynklig. Han har lagt till sig med en "Era-DJÄVLAR!!!"-min som han blänger på oss med hela tiden. Jag är lite orolig för vad hämnden ska bli sen när han är stark nog att realisera sina tankar.


Det är jättesynd om lilla Hildingen men hysteriskt underhållande när han drullar runt med sin parabolstation kring huvudet och stöter i allt eller bara håller på att trilla baklänges när han tittar åt sidan och upptäcker en stor vit "vägg" precis vid kinden.