Beach 2008?
Beach 2008 går inte så bra upptäckte jag imorse när jag satte på mig mitt skärp som jag inte (av förståeliga skäl) använt på nåt år. Förutom att det är så fult skärp, rosa fastklistrade låtsas-stenar huller om buller liksom, så finns det inte en sportslig att använda det hål jag var tvungen att göra själv förra gången när jag fick för mig att skärpet var snyggt.
Mitt midjemått går bakåt i utvecklingen och verkar fly det som skulle bli ett satans bikiniår med rutor på magen. HELVETE! Jag tänker nog välja att tro att det kanske just är mina enorma mag- och höft?!?muskler som har börjat ta sån plats och att hålbytet är just på grund av mina grymma nya muskler.
Två helvetes jobbiga veckor kvar
Sen är det vårt lilla torp för hela slanten
SÖTT ELLER SURT?
Är det här bevis på vilken urgullig kille jag har?
Svar: Nä.
Det här är ett tecken på en riktigt desperat man som gör precis vad som helst (sorterar och viker mina tvättade kläder i högar efter typ av plagg) för att få sin hopplösa tjej att få in sina rena kläder i garderoben istället för att använda golvet, möblerna och tvättkorgen som garderob. Allt för att det ska vara så lätt som möjligt för henne att bara glida in kläderna på sin plats.
Det här, mina vänner, är en bild på det sista brinnande hoppet om en lägenhet fri från ett åsa-klädeslager.
Fungerade det?: Inte omedelbart. Men högarna gjorde att jag till slut kände mig manad att ge ut delning för ansträngningen av att sortera alla mjukisbyxor i en hög och ihop-passningen av strumpor osv.
Vi ska utöka!
I en vecka nu har jag hatat mäklare, tyskar och norrmän. Jag blir lite moody när jag inte får som jag vill PRICK den sekund jag vill det. Och sånt går ut över de som hindrar mig i min framfart. I det här fallet mäklare, tyskar och norrmän. Nu älskar jag alla, speciellt vår mäklare och till och med lite tyskar och norrmän. För nu har jag fått det jag vill, och jag får det snart. VI HAR BLIVIT MED FRITIDSHUS!! Två små rara hus med en ännu rarare å och massa små rara träd på 5,3 hektar rar mark i Strinne (10 minuter från vår lägenhet). Vi kommer utöka vår familj med en fastighet. Det känns grymt. Jag ser mig själv förnöjt gå runt i VÅR skog som piff och puff gör i Musses gran på julafton.
Förra veckan var nog en av det jobbigaste jag upplevt och jag har till fullo gått in i budgivningen på blodigaste allvar och med en minutiöst genomtänkt taktik. Jag har plågat Andreas med att tjata om påhittade begrepp som smackbud och risken med att jinxa till det hela genom att berätta för alla. Han sa att det nästan var det bästa med att budgivningen var över, att jag inte skulle säga de uttrycken en enda gång till.
Huset är från 30-talet. Jepp, TRETTIOTALET. Så det är ju en del att pyssla med. På kvällarna pratar vi om allt vi ska göra om och Andreas har lagt till sig med ett nytt beteende vid sådana tillfällen. Han går runt och ta sig för pannan, rynkar ihop de där kakmonstret-ögonbrynen han är begåvad med och säger ojojojojoj. Fast det låter UJ UJ UJ. Som en gubbe. Tydligen blir man gubbe av att köpa ett gammalt ställe. Och gumma också. För helt plötsligt vill jag inget hellre än att skura golv med såpa och stå i köket hela dagen och göra fika.
Imorgon skriver vi papper och vi är skitlyckliga. Den 4:e maj är det vårt. YAY!
Räkna med en rejäl midsommarfest och boka in datumet redan nu!! Vi har miljoner sängplatser dessutom.
Förra veckan var nog en av det jobbigaste jag upplevt och jag har till fullo gått in i budgivningen på blodigaste allvar och med en minutiöst genomtänkt taktik. Jag har plågat Andreas med att tjata om påhittade begrepp som smackbud och risken med att jinxa till det hela genom att berätta för alla. Han sa att det nästan var det bästa med att budgivningen var över, att jag inte skulle säga de uttrycken en enda gång till.
Huset är från 30-talet. Jepp, TRETTIOTALET. Så det är ju en del att pyssla med. På kvällarna pratar vi om allt vi ska göra om och Andreas har lagt till sig med ett nytt beteende vid sådana tillfällen. Han går runt och ta sig för pannan, rynkar ihop de där kakmonstret-ögonbrynen han är begåvad med och säger ojojojojoj. Fast det låter UJ UJ UJ. Som en gubbe. Tydligen blir man gubbe av att köpa ett gammalt ställe. Och gumma också. För helt plötsligt vill jag inget hellre än att skura golv med såpa och stå i köket hela dagen och göra fika.
Imorgon skriver vi papper och vi är skitlyckliga. Den 4:e maj är det vårt. YAY!
Räkna med en rejäl midsommarfest och boka in datumet redan nu!! Vi har miljoner sängplatser dessutom.
Igår fyllde Andreas 28 år...lillkillen
Det firades med en ful jävla tårta
Lite onödig fredagstext om att klämma ut unge i storbild
Som jag har längtat barnmorskorna har äntligen börjat på Svt. Jag har nämligen under hur många år som helst drömt om att bli barnmorska. Det är på riktigt mitt kall i livet(som jag inte gjort något åt) och alla gånger jag sett på tv eller varit med (jajjamen 2 ggr) på en förlossning så drabbas jag, som annars är ganska kall för andras känslor, av överväldigande oegoistiska känslostormar. Jag sitter som klistrad och lever mig in (i det jag inte har en aning om hur det känns), och gjorde så även på premiäravsnittet i onsdags. Sambon satt med.
Vi kollade på projektorn vilket innebär en bildstorlek på kanske 1,5*2 meter. Alltså nästan två meter bild som projicerade fram blod, slem och smärtförvridna ansikten.
Andreas satt med liksom uppdragna axlar, lätt bakåtlutad med ett ansiktsuttryck som efter en rejäl överrasknings-skrämning. Okej, dåligt ord. Men ni fattar väl.. ett BUUUH (fast det låter mer BÖ)!! och sen reaktionen på det. Den minen.
Efter kanske 10 minuter in i programmet och första ungen var på väg att klämmas ut, pallade jag inte trycket längre utan gav mig hän mina glädjekänslor för ett hejdundrande bamsefilmstårar-maraton som varade under resten av avsnittet.
Där satt jag och grät glädjetårar, barnmorskan grät glädjetårar, papporna grät glädjetårar, nyblivna mammorna grät glädjetårar och bebisarna...ja de grät de med fast nån annan typ av tårar.
Och d ä r satt Andreas med den mest förvirrade blick jag sett i hela mitt liv. En sån min som den dummaste ungen i skolan har när hela klassen skrattar åt skämtet den dumma ungen inte fattar. Nu är ju inte Ante dum, au contraire (eller hur tusan det stavas), hans reaktion är väl den normala egentligen på något man själv inte alls borde kunna relatera till. Men här sitter flickvännen och bölar like there´s no tomorrow, och tydligen alla på tv också. Ska han trösta, men nej hon ler ju liksom lite dumt och lyckligt. Vad valde han då att göra. Jo, han pressade fram ett -Eeeeh alltså. Va? Sen var han tyst resten av avsnittet.
Meningen då med den här lilla anektdoten. Hm, ingen. Men rådet måste helt klart bli att inte se denna typ av serier med sin sambo innan han kan relatera. Risken annars är nog att man hamnar ytterligare ett snäpp närme psyket i hans ögon.
Vi kollade på projektorn vilket innebär en bildstorlek på kanske 1,5*2 meter. Alltså nästan två meter bild som projicerade fram blod, slem och smärtförvridna ansikten.
Andreas satt med liksom uppdragna axlar, lätt bakåtlutad med ett ansiktsuttryck som efter en rejäl överrasknings-skrämning. Okej, dåligt ord. Men ni fattar väl.. ett BUUUH (fast det låter mer BÖ)!! och sen reaktionen på det. Den minen.
Efter kanske 10 minuter in i programmet och första ungen var på väg att klämmas ut, pallade jag inte trycket längre utan gav mig hän mina glädjekänslor för ett hejdundrande bamsefilmstårar-maraton som varade under resten av avsnittet.
Där satt jag och grät glädjetårar, barnmorskan grät glädjetårar, papporna grät glädjetårar, nyblivna mammorna grät glädjetårar och bebisarna...ja de grät de med fast nån annan typ av tårar.
Och d ä r satt Andreas med den mest förvirrade blick jag sett i hela mitt liv. En sån min som den dummaste ungen i skolan har när hela klassen skrattar åt skämtet den dumma ungen inte fattar. Nu är ju inte Ante dum, au contraire (eller hur tusan det stavas), hans reaktion är väl den normala egentligen på något man själv inte alls borde kunna relatera till. Men här sitter flickvännen och bölar like there´s no tomorrow, och tydligen alla på tv också. Ska han trösta, men nej hon ler ju liksom lite dumt och lyckligt. Vad valde han då att göra. Jo, han pressade fram ett -Eeeeh alltså. Va? Sen var han tyst resten av avsnittet.
Meningen då med den här lilla anektdoten. Hm, ingen. Men rådet måste helt klart bli att inte se denna typ av serier med sin sambo innan han kan relatera. Risken annars är nog att man hamnar ytterligare ett snäpp närme psyket i hans ögon.
Björnen sover....eller?
Hela den här vintern har varit helt helt underbar. Jag fick lära mig att björnen faktisk sover som de säger i sången. Detta har lett till många långa skogspromenader med vår lilla pudelodåga. Vår favvorunda är numera 7 kilometer skogsväg.
MEN TYDLIGEN kan björnen vakna. Och gör den det så är den tydligen satigt hungrig och rejält cranky (de sa det på P1). Då jag har en sambo som fungerar p r e c i s likadant, så vet jag att det inte är att leka med. Förmodligen speciellt farligt om man har en kycklingvingsliknande smaskig pudel på släptåg. En pudel som på riktigt tror att han är gud och som utan att tveka, och med sina ynka par kilon till trots, inte skulle tveka att försöka sätta en fradgande björn på plats. Och nu är det fortfarande snö ute och möjligheten att försöka kasta några blåbär efter björnen för att lugna stackaren är lika med noll.
Så sorry Hilding. Nu är det pure asfalt som gäller. Här ska inte tuggas på några Åsa-armar av mors lilla Olles polare.
MEN TYDLIGEN kan björnen vakna. Och gör den det så är den tydligen satigt hungrig och rejält cranky (de sa det på P1). Då jag har en sambo som fungerar p r e c i s likadant, så vet jag att det inte är att leka med. Förmodligen speciellt farligt om man har en kycklingvingsliknande smaskig pudel på släptåg. En pudel som på riktigt tror att han är gud och som utan att tveka, och med sina ynka par kilon till trots, inte skulle tveka att försöka sätta en fradgande björn på plats. Och nu är det fortfarande snö ute och möjligheten att försöka kasta några blåbär efter björnen för att lugna stackaren är lika med noll.
Så sorry Hilding. Nu är det pure asfalt som gäller. Här ska inte tuggas på några Åsa-armar av mors lilla Olles polare.
Sambon är ute på en sån där skotertur idag igen och nu har det b
Sambon är ute på en sån där skotertur idag igen och nu har det börjat trilla in jobbiga mms föreställande döda djur med texten "Kan du tillaga en aborre?". Nä det kan jag för bövelen inte, och om jag kunde vet jag inte om jag skulle tycka att det var värt besväret. Det är ju inte storgäddan han dragit upp direkt. Själv har jag varit minst lika produktiv idag. Jag har bokat en klipptid! Känner mig grymt nöjd.
Om jag vill ha unge
Sparade just ner en bild på datorn i rent preventivt syfte. Skulle jag någonsin komma på att jag vill bli gravid och Andreas av någon anledning inte vill det samtidigt. Då ska jag dra fram den här bilden som mitt ess i skjortärmen.
WTF liksom. Vilka meloner. Ni som inte känner igen henne. Det är Ulrika "platthäng-tutte" Jonsson. Hon är väl nån form av programledare från Sverige som har spekulerat i medierna som sexmissbrukare, Svennis-älskarinna och ett gäng gånger som gravid och gift (4 resp. 3). Från skinnlappar till XXXLsillis-look-a-like. Från noll till hundra på ett par ynka månader. Sinnesjukt, men en bra muta!
Hmm...arkiv....spara som..."tuttövertalning".. SÅ, sparat och klart!
UPDATE!!! Förtydligande för alla er andra idioter som precis som min sambo trodde att det Ulrika hade på magen var en ölkagge och att jag utlovade att operera silikonboobisar om jag fick en unge i utbyte. När en kvinna impregneras (haha, I kill me) börjar hennes bröst så sakteliga växa i takt med att magen gör det. Till slut kanske man ser ut som Ullis på bilden.
Hur jag kommer säga det till Andreas? "JA, Hunnybunny. ALLA tjejers bröst blir precis så stora. Så man kan säga att jag nog kommer att se ut EXAKT sådär faktiskt."
WTF liksom. Vilka meloner. Ni som inte känner igen henne. Det är Ulrika "platthäng-tutte" Jonsson. Hon är väl nån form av programledare från Sverige som har spekulerat i medierna som sexmissbrukare, Svennis-älskarinna och ett gäng gånger som gravid och gift (4 resp. 3). Från skinnlappar till XXXLsillis-look-a-like. Från noll till hundra på ett par ynka månader. Sinnesjukt, men en bra muta!
Hmm...arkiv....spara som..."tuttövertalning".. SÅ, sparat och klart!
UPDATE!!! Förtydligande för alla er andra idioter som precis som min sambo trodde att det Ulrika hade på magen var en ölkagge och att jag utlovade att operera silikonboobisar om jag fick en unge i utbyte. När en kvinna impregneras (haha, I kill me) börjar hennes bröst så sakteliga växa i takt med att magen gör det. Till slut kanske man ser ut som Ullis på bilden.
Hur jag kommer säga det till Andreas? "JA, Hunnybunny. ALLA tjejers bröst blir precis så stora. Så man kan säga att jag nog kommer att se ut EXAKT sådär faktiskt."
HÄLSNING TILL MINA "SMÅ"SYSKON
Hej Limpan! Hej Mörten!
BARA SÅ NI VET!
och ja, jag vet. Nu kommer ni komma dragandes med att "vad är det där för källa egentligen??" och hävda att AB är en tidning av låg kvalitet och den ju inte går att lita på. Jag vet att ni kommer det, för jag är bara liiiiite snäppet smartare och kan förutse sånt.
MEN HÄR har ni den ursprungliga studien. Den är på utrikiska så jag var lite rädd att ni inte riktigt skulle hajja. Därför tog jag det säkra före det osäkra och valde att presentera mitt ärende i formen "forskning för dummies"
En liten heads up bara! Ha en bra dag!
BARA SÅ NI VET!
och ja, jag vet. Nu kommer ni komma dragandes med att "vad är det där för källa egentligen??" och hävda att AB är en tidning av låg kvalitet och den ju inte går att lita på. Jag vet att ni kommer det, för jag är bara liiiiite snäppet smartare och kan förutse sånt.
MEN HÄR har ni den ursprungliga studien. Den är på utrikiska så jag var lite rädd att ni inte riktigt skulle hajja. Därför tog jag det säkra före det osäkra och valde att presentera mitt ärende i formen "forskning för dummies"
En liten heads up bara! Ha en bra dag!
Skoterrepris
Skit! Nu är det dags igen. Årets skotertur. Sambon verkar tro att jag kommer att älska hans nya skoter. Och med nya menar jag bara ny för honom. Den här rackaren har sett sina bättre dar och har inte kunnat kallas ny de senaste decennierna.
Ante springer runt och hummar och suckar förnöjt när han fixar med förberedelserna inför turen. Han är förälskad i åbäket.
Det är snöstorm ute. Men det stoppar inte familjen Lundgren som nästan alla ska med. Alla på fina nya moderna skotrar, förutom andreas som har en gammal ful orange ursäkt till skoter. Den ser ut som ett leksakståg och min symaskin har ett grymmare ljud. Nåväl, here goes.
Igår var jag törstig
Kentkonsert igår, full som en kastrull. Fröken "dricker-max-2-ggr-per-år" (jag) trodde man kunde dricka vin som om det vore cola. En spiknykter i sällskapet som inte glömt/förträngt allt idag
Jobbig minnesbild som ligger fastklistrad på näthinnan: Allas blickar vända mot oss på restaurangen.
Jobbig kvarvarande känsla: ÅGREN, som i satan. Jag vet att jag har sagt massa dumt men inte VAD
AHA-JA-JUST-DET-upplevelse 1: Jag blir högljudd (varav blickarna på restaurangen, fjortis-ig (tycker bajs och sex är JÄTTEintressanta ämnen), tycker att alla idéer är JÄTTEJÄTTEBRA och glömmer helt av att jag är en sluten person som inte gillar att berätta privata saker om mitt känsloliv, när jag dricker.
Kommande veckas nya planer efter kvällen: 1. Tydligen ställa upp på porträttbilder med Andreas (kul för mig, del av fotografens ågren idag!??) 2. Ingå i någon form av träningsutmaning med typ en kroppsbyggare (eftersom jag tycker att jag är jättetuff och vältränad för att jag har sprungit lite på lalla-runt-pass på gym i 3 månader)
AHA-JA-JUST-DET-upplevelse 2: Man mår råtta när man är bakis
Jobbig minnesbild som ligger fastklistrad på näthinnan: Allas blickar vända mot oss på restaurangen.
Jobbig kvarvarande känsla: ÅGREN, som i satan. Jag vet att jag har sagt massa dumt men inte VAD
AHA-JA-JUST-DET-upplevelse 1: Jag blir högljudd (varav blickarna på restaurangen, fjortis-ig (tycker bajs och sex är JÄTTEintressanta ämnen), tycker att alla idéer är JÄTTEJÄTTEBRA och glömmer helt av att jag är en sluten person som inte gillar att berätta privata saker om mitt känsloliv, när jag dricker.
Kommande veckas nya planer efter kvällen: 1. Tydligen ställa upp på porträttbilder med Andreas (kul för mig, del av fotografens ågren idag!??) 2. Ingå i någon form av träningsutmaning med typ en kroppsbyggare (eftersom jag tycker att jag är jättetuff och vältränad för att jag har sprungit lite på lalla-runt-pass på gym i 3 månader)
AHA-JA-JUST-DET-upplevelse 2: Man mår råtta när man är bakis
En liten tanke bara!
Det kanske bara är jag, men hade man liksom inte bara kunnat skippa kruxet och göra bara smultronkräm på en gång? Om det ändå ska smaka smultron behöver det väl inte skvalpa runt nån osmakande jordgubbsgrund i krämen. Märkligt is the word!
Update! Krämen innehåller inte ett spår av smultron, men däremot SVARTVINBÄRSJUICE! Verkar som det här är resultatet av produktutveckling dagen efter en redig personalfest. Ruggig YRROL-känsla.
SNABEL!!
Andreas, älskling. Du har ju börjat kommunicera lite via den här bloggen så smått så jag tänkte att jag ska förmedla en tanke som slog mig idag.
Är du heeeeelt säker på att Lennart är din pappa???
Är du heeeeelt säker på att Lennart är din pappa???
Time för avgiftning-I don´t think so!!
Jag har suttit vid denna papperskorg i snart 2 arbetsdagar på jobbet. Exakt varenda människa som passerar mig kommenterar innehållet av min korg med uttryck som
-beroende much?
-du gillar cola va!
Och
-OJ vad mycket cola.
Så jag tänkte bara svara såhär lite officiellt till alla.
1. JA, jag är beroende much!
2. JA, jag gillar cola. Verkligen. Jättemycket.
och
3. JA OJ jag har druckit alla dessa. Och fort gick det. Och det du ser är bara toppen på isberget.
Nu ska jag gå på lunch och gissa vad jag ska dricka till min lasagne. JA JUST DET, cooohoolaa!
VÅRKÄNSLOR!!!!!!!!!
Jag finner mig själv med att gå omkring och ha ordentliga vårkänslor. Sen igår har det vilat en doftmatta med odören "diarré" överallt utomhus. Som att befinna sig på avdelningen för magsjuka på sjukhuset. UNDERBART, för det kan bara betyda en sak. Våren är på G. Så jag strosar runt ute och sniffar in så mycket skitdoft jag bara kan och mår som en prinsessa. Vi har Thailandsplaner men nu vette tusan. Om mitt doftsinne inte bedrar mig och våren är på inträde så vill man nog hänga kvar här ett tag till. Jag vet inte om jag ska hoppas på våren eller att det är så att mina farhågor gällande inpregnerad pruttlukt i byxorna besannats (se här) och att det är den doften som förföljer mig. Inte lika härligt att gå och dra in det genom näsborrarna dock. Våren eller Thailand alltså. Som att välja mellan pest eller kolera, fast med härliga diton.
INREDNINGSBLOGGARE
Jag och sambon har fått tummen ur och gjort något åt vår fasansfulla hall. På golvet låg en plastmatta med färgen utsmetat kräk. Precis den färgen spya har när man blivit magsjuk efter att ha ätit en stor ostpizza. Lite hudfärgad så där med fintuggade klumpar.
Väggarna var så fula att jag inte ens orkar beskriva mer än att en konstig variant av fondvägg, som var snabbt påmålad på mitten!? av en vägg, var inblandad.
Nu på begäran från en sån där som är intresserad av inredning (och faktiskt har koll på vad hon sysslar med) lägger jag nu upp resultatet av vår nyinredning. Vi är sjukt nöjda men kunniga inredningsbloggare skulle nog fnysa av resultatet med att det är SOOOOOO last year ;)
Och okej, det är lite badrumsfeeling på klinkersen och list-löst men vi tycker tapeten förvillar och bortleder uppmärksamheten rätt schysst.
I´m a inredningsbloggare, yes I am!!!
Väggarna var så fula att jag inte ens orkar beskriva mer än att en konstig variant av fondvägg, som var snabbt påmålad på mitten!? av en vägg, var inblandad.
Nu på begäran från en sån där som är intresserad av inredning (och faktiskt har koll på vad hon sysslar med) lägger jag nu upp resultatet av vår nyinredning. Vi är sjukt nöjda men kunniga inredningsbloggare skulle nog fnysa av resultatet med att det är SOOOOOO last year ;)
Och okej, det är lite badrumsfeeling på klinkersen och list-löst men vi tycker tapeten förvillar och bortleder uppmärksamheten rätt schysst.
I´m a inredningsbloggare, yes I am!!!
Sagan om svettbrallorna fortsätter
Igår när jag var och tränade (jajjamen, the motivation continues) upptäckte jag en ny funktion med mina nya mirakel-träningstights. Efter passet stretchades det en stund och vi gjorde bl.a. en gammal 80-talsklassiker bland stretchposér. The judo-slash-dansar- stretch. Den går till så att man har ena benet vikt under sig och det andra sträckt rakt ut åt sidan. Armarna ligger med armbågarna i golvet.
Det naturliga när man gör denna övning är att huvudet faller ner och man ligger och glor sig själv i skrevet eller kanske smygkikar på den som ligger bakom en.
Jag gjorde det förstnämnda på just detta pass och upptäckte en helt ny och spännande praktiskt funktion med min nya brallor. De har en fislucka. Jag tycker uppfinningen är helt genial då jag tillhör den lite mer luftutsläppande delen av populationen och faktiskt har ängslats lite över ingrodd fisdoft i byxtyg. Jag vet som ett faktum att det kan bli så då en jag känner (jag nämner inga namn men han är lång och har en judenäsa) har ett par brallor som stinker brakfjärt jämt, till och med när de är nytvättade.
Men på mina tights finns en fyrkantig ruta i "nät"-tyg där fjärten med lätthet kan slinka ut. Jag upptäckte dock samtidigt med denna härliga upptäckt att det tydligt var mindre smart att ha såna där moderna stringtrosor under tightsen med fislucka i nättyg.
Kommande inköp: Stora heltäckande tanttrosor i diskret kulör
Det naturliga när man gör denna övning är att huvudet faller ner och man ligger och glor sig själv i skrevet eller kanske smygkikar på den som ligger bakom en.
Jag gjorde det förstnämnda på just detta pass och upptäckte en helt ny och spännande praktiskt funktion med min nya brallor. De har en fislucka. Jag tycker uppfinningen är helt genial då jag tillhör den lite mer luftutsläppande delen av populationen och faktiskt har ängslats lite över ingrodd fisdoft i byxtyg. Jag vet som ett faktum att det kan bli så då en jag känner (jag nämner inga namn men han är lång och har en judenäsa) har ett par brallor som stinker brakfjärt jämt, till och med när de är nytvättade.
Men på mina tights finns en fyrkantig ruta i "nät"-tyg där fjärten med lätthet kan slinka ut. Jag upptäckte dock samtidigt med denna härliga upptäckt att det tydligt var mindre smart att ha såna där moderna stringtrosor under tightsen med fislucka i nättyg.
Kommande inköp: Stora heltäckande tanttrosor i diskret kulör
Jag svettas
Jag verkar ha snubblat över någon konstig form av oförklarligt stark träningsmotivation ( UTAN några baktankar om tightare stjärt eller rutor här eller där) och har tränat hårt och regelbundet ett par månader. Nu har jag kommit in i fas 2 verkar det som. Fas ett består av att man mest fjantar runt lite på passen eller i gymet, förvånad av att man orkar mer än man tror och sen knappt behöver duscha efter. Egentligen är det inte konstigt att man orkar så mycket, come on liksom, man har flera år av outnyttjad energi i sig.
Fas 2 då? Fas 2 är som att kliva in i duschen varje gång man flexar minsta lilla fingertopp eller tå. jag S V E T T A S!!! Och jag är ingen svettmänniska, alls. Men nu rinner det. Håret klumpar ihop i flottiga stripor och ögonen svider av SVETTsalt.
Min första åtgärd fick bli ett par superduper el magico svettborttrollande träningstights som jag har provat i en vecka nu med resultatet svettlös underkropp. Dessvärre "smittar" de inte av sig på överkroppen så jag befarar att en ytterligare investering av mirakeltyg i tröjform snart blir nödvändig. Dvs om inte min kropp slutar reagera som korv i stark solskensvärme.
Igår på träningen upptäckte jag dock e x a k t hur det där tyget fungerar och att det inte alls rör sig om små inbyggda minihårblåsar som snabbt torkar upp allt blött. Tyget bara snabbt klämmer ut svettet på utsidan av sig själv. Så man känner sig torr, för man är det. Men svettet sitter på utsidan av brallorna.
Hur upptäckte jag då det här??
Före step-up-passet fick jag det konstiga infallet att det vore vettigt att springa ett gäng kilometer på löpbandet innan jag gick in för att gruppträna. Det var nog en konstig form av tyst mobbing för i mitt huvud skrattade jag sen åt alla andra LATMASKAR baaaaaaaaaaaaraaaaaaa körde passet på en timme och tyckte mig se att det syndes och var självklart att jag var så mycket bättre än dem. Förmodligen över-gjorde jag hela grejen för jag låtsasklagade högt och tydligt mer än två gånger på att "Det var kanske inte jäääättesmaaart att springa SÅ LÅNGT på löpbandet innan passet"
Jag hade plockat fram min stepbräda och lagt en träningsmatta ovanpå. En röd galonhistoria som för övrigt känns väldigt mycket skolflicksgymnastik, men hey det är Sollefteå. Där satt jag och skröt vitt och brett om hur duktig jag var. Sen kom ledaren in och jag ställde mig upp. Varav ett gäng kvinnor bakom mig börjar skratta, peka och säga lika högt som jag, att det var minst sagt tydligt att jag tränat innan. Jag tittade i de pekande fingrarnas riktning och hamnade på galongrejen jag just suttit på. Och där satt min stjärt kvar, fast i drypande kladdig svettvariant. Men tydliga skinkformer.
Lärdom: Det är inte helt lätt att torka bort stora mängder svett från galon med en lika svettig tröjärm.
Fas 2 då? Fas 2 är som att kliva in i duschen varje gång man flexar minsta lilla fingertopp eller tå. jag S V E T T A S!!! Och jag är ingen svettmänniska, alls. Men nu rinner det. Håret klumpar ihop i flottiga stripor och ögonen svider av SVETTsalt.
Min första åtgärd fick bli ett par superduper el magico svettborttrollande träningstights som jag har provat i en vecka nu med resultatet svettlös underkropp. Dessvärre "smittar" de inte av sig på överkroppen så jag befarar att en ytterligare investering av mirakeltyg i tröjform snart blir nödvändig. Dvs om inte min kropp slutar reagera som korv i stark solskensvärme.
Igår på träningen upptäckte jag dock e x a k t hur det där tyget fungerar och att det inte alls rör sig om små inbyggda minihårblåsar som snabbt torkar upp allt blött. Tyget bara snabbt klämmer ut svettet på utsidan av sig själv. Så man känner sig torr, för man är det. Men svettet sitter på utsidan av brallorna.
Hur upptäckte jag då det här??
Före step-up-passet fick jag det konstiga infallet att det vore vettigt att springa ett gäng kilometer på löpbandet innan jag gick in för att gruppträna. Det var nog en konstig form av tyst mobbing för i mitt huvud skrattade jag sen åt alla andra LATMASKAR baaaaaaaaaaaaraaaaaaa körde passet på en timme och tyckte mig se att det syndes och var självklart att jag var så mycket bättre än dem. Förmodligen över-gjorde jag hela grejen för jag låtsasklagade högt och tydligt mer än två gånger på att "Det var kanske inte jäääättesmaaart att springa SÅ LÅNGT på löpbandet innan passet"
Jag hade plockat fram min stepbräda och lagt en träningsmatta ovanpå. En röd galonhistoria som för övrigt känns väldigt mycket skolflicksgymnastik, men hey det är Sollefteå. Där satt jag och skröt vitt och brett om hur duktig jag var. Sen kom ledaren in och jag ställde mig upp. Varav ett gäng kvinnor bakom mig börjar skratta, peka och säga lika högt som jag, att det var minst sagt tydligt att jag tränat innan. Jag tittade i de pekande fingrarnas riktning och hamnade på galongrejen jag just suttit på. Och där satt min stjärt kvar, fast i drypande kladdig svettvariant. Men tydliga skinkformer.
Lärdom: Det är inte helt lätt att torka bort stora mängder svett från galon med en lika svettig tröjärm.