Som jag har längtat barnmorskorna har äntligen börjat på Svt. Jag har nämligen under hur många år som helst drömt om att bli barnmorska. Det är på riktigt mitt kall i livet(som jag inte gjort något åt) och alla gånger jag sett på tv eller varit med (jajjamen 2 ggr) på en förlossning så drabbas jag, som annars är ganska kall för andras känslor, av överväldigande oegoistiska känslostormar. Jag sitter som klistrad och lever mig in (i det jag inte har en aning om hur det känns), och gjorde så även på premiäravsnittet i onsdags. Sambon satt med.
Vi kollade på projektorn vilket innebär en bildstorlek på kanske 1,5*2 meter. Alltså nästan två meter bild som projicerade fram blod, slem och smärtförvridna ansikten.
Andreas satt med liksom uppdragna axlar, lätt bakåtlutad med ett ansiktsuttryck som efter en rejäl överrasknings-skrämning. Okej, dåligt ord. Men ni fattar väl.. ett BUUUH (fast det låter mer BÖ)!! och sen reaktionen på det. Den minen.
Efter kanske 10 minuter in i programmet och första ungen var på väg att klämmas ut, pallade jag inte trycket längre utan gav mig hän mina glädjekänslor för ett hejdundrande bamsefilmstårar-maraton som varade under resten av avsnittet.
Där satt jag och grät glädjetårar, barnmorskan grät glädjetårar, papporna grät glädjetårar, nyblivna mammorna grät glädjetårar och bebisarna...ja de grät de med fast nån annan typ av tårar.
Och d ä r satt Andreas med den mest förvirrade blick jag sett i hela mitt liv. En sån min som den dummaste ungen i skolan har när hela klassen skrattar åt skämtet den dumma ungen inte fattar. Nu är ju inte Ante dum, au contraire (eller hur tusan det stavas), hans reaktion är väl den normala egentligen på något man själv inte alls borde kunna relatera till. Men här sitter flickvännen och bölar like there´s no tomorrow, och tydligen alla på tv också. Ska han trösta, men nej hon ler ju liksom lite dumt och lyckligt. Vad valde han då att göra. Jo, han pressade fram ett -Eeeeh alltså. Va? Sen var han tyst resten av avsnittet.

Meningen då med den här lilla anektdoten. Hm, ingen. Men rådet måste helt klart bli att inte se denna typ av serier med sin sambo innan han kan relatera. Risken annars är nog att man hamnar ytterligare ett snäpp närme psyket i hans ögon.