Jag verkar ha snubblat över någon konstig form av oförklarligt stark träningsmotivation ( UTAN några baktankar om tightare stjärt eller rutor här eller där) och har tränat hårt och regelbundet ett par månader. Nu har jag kommit in i fas 2 verkar det som. Fas ett består av att man mest fjantar runt lite på passen eller i gymet, förvånad av att man orkar mer än man tror och sen knappt behöver duscha efter. Egentligen är det inte konstigt att man orkar så mycket, come on liksom, man har flera år av outnyttjad energi i sig.

Fas 2 då? Fas 2 är som att kliva in i duschen varje gång man flexar minsta lilla fingertopp eller tå. jag S V E T T A S!!! Och jag är ingen svettmänniska, alls. Men nu rinner det. Håret klumpar ihop i flottiga stripor och ögonen svider av SVETTsalt.
Min första åtgärd fick bli ett par superduper el magico svettborttrollande träningstights som jag har provat i en vecka nu med resultatet svettlös underkropp. Dessvärre "smittar" de inte av sig på överkroppen så jag befarar att en ytterligare investering av mirakeltyg i tröjform snart blir nödvändig. Dvs om inte min kropp slutar reagera som korv i stark solskensvärme.

Igår på träningen upptäckte jag dock e x a k t hur det där tyget fungerar och att det inte alls rör sig om små inbyggda minihårblåsar som snabbt torkar upp allt blött. Tyget bara snabbt klämmer ut svettet på utsidan av sig själv. Så man känner sig torr, för man är det. Men svettet sitter på utsidan av brallorna.

Hur upptäckte jag då det här??

Före step-up-passet fick jag det konstiga infallet att det vore vettigt att springa ett gäng kilometer på löpbandet innan jag gick in för att gruppträna. Det var nog en konstig form av tyst mobbing för i mitt huvud skrattade jag sen åt alla andra LATMASKAR baaaaaaaaaaaaraaaaaaa körde passet på en timme och tyckte mig se att det syndes och var självklart att jag var så mycket bättre än dem. Förmodligen över-gjorde jag hela grejen för jag låtsasklagade högt och tydligt mer än två gånger på att "Det var kanske inte jäääättesmaaart att springa SÅ LÅNGT på löpbandet innan passet"
Jag hade plockat fram min stepbräda och lagt en träningsmatta ovanpå. En röd galonhistoria som för övrigt känns väldigt mycket skolflicksgymnastik, men hey det är Sollefteå. Där satt jag och skröt vitt och brett om hur duktig jag var. Sen kom ledaren in och jag ställde mig upp. Varav ett gäng kvinnor bakom mig börjar skratta, peka och säga lika högt som jag, att det var minst sagt tydligt att jag tränat innan. Jag tittade i de pekande fingrarnas riktning och hamnade på galongrejen jag just suttit på. Och där satt min stjärt kvar, fast i drypande kladdig svettvariant. Men tydliga skinkformer.

Lärdom: Det är inte helt lätt att torka bort stora mängder svett från galon med en lika svettig tröjärm.