Testar min pedagogik
Åsa visar på sina mer storartade egenskaper och köper hem två nya prima semlor med grädde och hela konkarongen kvar på. Genast börjar han mumla ett mantra som jag kan uttyda som "inte somna, inte spara, inte somna..."
Bra så! Det funkar.
Nä, nu ljög jag. Det funkade inte. Han somnade och sket i min goodwill-semla. Och jag ville då rakt inte äta den. Den köptes för halva priset för att bäst-före-datumet var passerat. Grädden var grå och bullen grön.
Bra så! Det funkar.
Nä, nu ljög jag. Det funkade inte. Han somnade och sket i min goodwill-semla. Och jag ville då rakt inte äta den. Den köptes för halva priset för att bäst-före-datumet var passerat. Grädden var grå och bullen grön.
Mage utan botten, semla utan toppen.
Andreas köpte hem varsin semla till oss igår. Sweet! Min slank med lätthet ner till kaffet efter maten (oxfilépizza med bea) och fredagsgodiset (brio och toffefee). Man tänker kanske att jag skulle hejdat mig där. Det gjorde jag inte.
Andreas blev lite ställd när han skulle äta sin semla idag. Den som han hade sparat. Hans semla hade blivit rånad på, vad som till en början bara skulle vara på ett litet litet finger mandelmassa. Men som blev det här (bilden).
Jag hade snällt stoppat in semlan jag skändat i kartongen igen, i hopp om att han inte skulle märka nåt. Men inget undgår min "mister Gadget". Enligt min plan skulle han bara äta den rakt av och inte märka avsaknaden av grädde och mandelmassa, och ja, en bit av locket. Men nä, istället stod han där och gapade av förvåning en jättelång stund helt liksom stum. Vred och vände häpet på semmeln. Tills han kom på att det nog inte var så att de glömt att lägga på de ovanstående sakerna i butiken, eller missat att göra ett helt lock till hans semla.
Så går det när man somnar i soffan, det sa jag till honom. Och att man skulle inte vara så dum att man sparar på saker. Jag kommer att bli en sån grym mamma när det är dags för sånt. Pedagogik kommer så naturligt för mig.
Andreas blev lite ställd när han skulle äta sin semla idag. Den som han hade sparat. Hans semla hade blivit rånad på, vad som till en början bara skulle vara på ett litet litet finger mandelmassa. Men som blev det här (bilden).
Jag hade snällt stoppat in semlan jag skändat i kartongen igen, i hopp om att han inte skulle märka nåt. Men inget undgår min "mister Gadget". Enligt min plan skulle han bara äta den rakt av och inte märka avsaknaden av grädde och mandelmassa, och ja, en bit av locket. Men nä, istället stod han där och gapade av förvåning en jättelång stund helt liksom stum. Vred och vände häpet på semmeln. Tills han kom på att det nog inte var så att de glömt att lägga på de ovanstående sakerna i butiken, eller missat att göra ett helt lock till hans semla.
Så går det när man somnar i soffan, det sa jag till honom. Och att man skulle inte vara så dum att man sparar på saker. Jag kommer att bli en sån grym mamma när det är dags för sånt. Pedagogik kommer så naturligt för mig.
The kortbralla
När jag jobbar helg så kör jag mysbralla för hela slanten. Det finns nåt lite lyxigt i att sitta på jobbet i full mysdressmundering. Som att jag nästan är ledig trots allt. Så här såg söndagens outfit ut.
Kanske lite korta. Eventuellt. Har funderat en del på det där med Åsa 14 år. Hon hade tyckt att de där korta brallorna hade varit så töntiga att hon hellre hade käkat snor än att visa sig ute i nörd-korta brallor.
Åsa 29år är ju bara stencool. Hon är snygg i allt. Hon ba glider runt i hur för korta brallor hon vill och ba "ja bryr me inte".
Grymt härligt det är att bli vuxen!
Jag gillar Brittan
Såklart är min favvolåt på hela skiven den som är jättejättejättesnuskig. Fattar ni inte. Lyssna på vad hon bokstaverar lite fördolt i refrängen.
Åsa -undrar vad bohemÅsa 14 år skulle säga om Åsa nästan 30
Jehova -en helt sann historia
Bilden är lånad från Jehovas hemsida
Vi hade besök från Jehovas vittnen igår. De brukar komma nån gång i månaden och stå i dörren och snacka med mig och Andreas. Vi har aldrig bjudit in dem och de har aldrig frågat. Så de står snällt där i dörröppningen hur länge som helst och pratar. Slå upp ordet tålamod och du finner en bild på en Jehovasperson.
Vi pratade om bögar, armageddon och giftermål. Som alltid, för jag tar alltid upp homosexuella och det leder alltid till de andra två ämnena. Ja, och så pratade vi om finanskrisen. Men det räknas in under bögsnacket. För tydligen är det homosarnas fel att vi har finanskris. Tydligen skulle det räcka att de slutar snuska sig på sitt vis så kommer både aids och finanskris bara POFF försvinna. Jag sa att heteros också får aids eftersom man får det om man ligger med någon som har det. Men där hade jag tydligen fel. Heteros blir bara smittade genom att nån bög som legat med en annan bög på ett "förbjudet sätt" kommer och droppar sitt blod på dem. Jahapp...
De lovade mig, som vanligt, att jag skulle komma till paradiset och få evigt liv om jag bara började ogilla homosexuella och gifte mig med Andreas. Gud gillar tydligen inte heller att man bor ihop när man inte har varit i kyrkan och fått papper på att man har sagt -ja tack till varandra inför honom.
Jag sa att jag nog var tvungen att tacka nej, för jag gillar verkligen gayarna och att jag tyckte Jehovas gud var ganska kass och oödmjuk om han skiljer på människor beroende på vem de var kära i och ligger med. De svarade att "kära i" gick bra så länge de inte låg eller va ihop. What?
Jag sa att de inte behövde vara ledsna för min skull. Det var inte synd om mig för att jag inte skulle få evigt liv efter armageddon, för jag vill ändå inte ha det. Jag sa att jag är skitnöjd om jag får 70 friska och att jag troligtvis ändå bara skulle vara skitless på paradiset efter 350 år eller så där. Och jag vågar inte ens tänka på hur Åsa 529 år ser ut. Så jag kan ju glatt fortsätta att gilla killar som gillar killar och kvinnoditot och fortsätta leva mitt liv som ogift.
Jehovastanterna tyckte ändå att det var en dålig idé för de hade glömt att berätta att om man lessnade på paradiset så skulle det finnas knivar där så att man kunde ta livet av sig.
Slutsats: Det är alltså tydligen bättre att ta livet av sig än att tycka att alla är likvärdiga.
Det här...
...skrämmer skiten ur mig. Här lever man helt aningslös i tron att hundar är som lite mer avancerade nallebjörnar. Och så har de i verkligheten massa fuffens för sig i smyg. Lämnar små meddelanden till varandra i snön med vad som måste vara konspirationer till att ta över världen. I SKRIVSTIL liksom, och där står vi som fånar och vänder oss bort för att inte genera hunden när den sköter sin toalettbizniz. HALLÅ vad??? Det där har de ju manipulerat oss till.
Penis, eller det kan stå Pearl, är ju helt klart ett kodord för nåt väldigt väldigt läskigt.
Uppdatering: FY FAN, det står ju POWER ser jag nu. Åh he r r e g u d!!!! Det här blir bara värre och värre.
Penis, eller det kan stå Pearl, är ju helt klart ett kodord för nåt väldigt väldigt läskigt.
Uppdatering: FY FAN, det står ju POWER ser jag nu. Åh he r r e g u d!!!! Det här blir bara värre och värre.
Andreas har en fånig skoterhelg med grabbarna i stugan
Det här är hur jag "hanterar" disken då.
Dags att ta ner julgardinerna? Tror jag missade sista nedtagningsatumet tyvärr så jag antar att de måste sitta uppe till nästa år!?
Dags att ta ner julgardinerna? Tror jag missade sista nedtagningsatumet tyvärr så jag antar att de måste sitta uppe till nästa år!?
Senaste nytt!
DET HÄR kan väl bara inte stämma eller??? The Sun kanske har bytt inriktning och numera är som "En ding ding värld" (för övrigt en av mina favorittidningar när jag var liten). Verkar ju helt sjukt och jag hatar hur mittbilden tvingar mig att föreställa mig hur the baby-making har sett ut och gått till egentligen.
Trevlig fredag den 13:e förresten! Jag ska bädda ner mig i soffan istället för sängen om en stund, se på film och kurera mig inför imorgon. Om jag känner mig bättre så ska jag på Valvet på alla-hjärtans-middag med 4 karlar. Jaha, tänker ni, en megaromantisk middag i ett polyamori-förhållande. Men nej, tyvärr, har fortfarande bara en kille och jag har tjatat mig med på vad som annars skulle vara en romantisk bara herrmiddag. Nu ska jag lägga mig ner och fundera över hur jag ska manipulera grabbarna imorgon så att jag slipper betala min mat utan att det slår tillbaka på mig. Ooops jag glömde plånisen eller darrande underläpp med blanka ögon och orden det är ju alla hjärtans dag...
Trevlig fredag den 13:e förresten! Jag ska bädda ner mig i soffan istället för sängen om en stund, se på film och kurera mig inför imorgon. Om jag känner mig bättre så ska jag på Valvet på alla-hjärtans-middag med 4 karlar. Jaha, tänker ni, en megaromantisk middag i ett polyamori-förhållande. Men nej, tyvärr, har fortfarande bara en kille och jag har tjatat mig med på vad som annars skulle vara en romantisk bara herrmiddag. Nu ska jag lägga mig ner och fundera över hur jag ska manipulera grabbarna imorgon så att jag slipper betala min mat utan att det slår tillbaka på mig. Ooops jag glömde plånisen eller darrande underläpp med blanka ögon och orden det är ju alla hjärtans dag...
Ooops
Oooops...
Men när man är sjuk så gäller inga förbud . Speciellt inte såna man tramsat ihop själv.
Sen egentligen. Efter min Cola Zero avvänjning har jag istället blivit beroende av smaksatt Loka som jag konsumerar i minst lika stora volymer. Och vad är skillnaden? Färgen liksom. Äh! Dietist-Anna sa dessutom att det ungefär nästan var nyttigt med Cola ju. Typ.
Bara dum kanske!
En kollega sa till mig att det var så härligt med mig för att jag vågade ställa dumma frågor.
Hehe...gör jag?
Hehe...gör jag?
Mongo med mikrofan?
När Andreas kollar sport om kvällarna (ofta) sitter jag ofta och kollar utrikiska serier på datorn (Ja, okej amerikanska, men det låter inte lika kulturellt) För att vi inte ska störa varandra (ve fasa) köpte vi ett par prima hörlurar med mikrofon för nåt år sen eller två. Mikrofonen har jag inte så mycket användning för så den vrider jag upp ovanpå skallen. Andreas säger att det är så han tänker på mig när han gör det. Sittandes med ett par lurar och se ut som en TÖNT. Ja, så säger han. Att jag ser ut som en tönt i de där lurarna.
Och jag förstår på allvar i n g e n t i n g !!!
Finns det mycket saker som är coolare än att sitta och se ut som en rymdingenjör på uppdrag? Eller en flygkapten puttrandes runt med en Boeing jättejumbo? Eller BRITNEY-för-i-tusan-SPEARS sjungandes en konsert!
NÄ, knappast!
När jag dör vill jag ha med mig dessa i graven. På skallen. Redo för vilket häftigt uppdrag som helst som är värt namnet.
Åsa -Det är coolt att vara jag
Ps.1 Kom på att jag kanske inte skulle valt en bild där jag ser så mongoloid ut för att demonstrera min poäng här.
Ps.2 Asså, ingé fel på mongosar!
Ps. 3 Okej, det ser ut som att det står prima mikrofan på bilden men det är svårt att skriva med mus och den kan gott heta så. Den är helt meningslös, annat än för att se cool ut.
Sist av alla med att kommentera vädret
Det snöar lite här. Det är en bil under där på bilden.
Ni kanske kan föreställa er hur kul det är att promenera med hilding nu. Han är 30 cm hög, lilla pudeln. Max!.... när han typ står på tårna. Så när vi är ute nu är det som att dra omkring på en stor ovillig snöhög som mystiskt hänger fast i mitt koppel, med ett par förskräckta blinkande ögon längst ner i högen.
Inte kul, alltså (förtydligande för de som inte är så smarta!)
Jag kommer att lukta lik på krogen ikväll
Det var inte utan att jag kände lite vemod imorse när jag vaknade och upptäckte att hela lägenheten luktade lik. Nåväl, det är livets gång tänkte jag. Det är ju inte helt konstigt att någon i trappuppgången valt att kila vidare just inatt. De är uppe och nosar på 80-90 år hela bunten. Eller ja, inte en granne. Han är 30nånting men fick under en hälsoundersökning veta att han hade den fysiska hälsan av någon som närmar sig 70. Så jag räknar in honom bland de andra åldringarna.
Det var ju lite tråkigt tyckte jag för gamla grannar innebär himmelska grannar. Det var först när 30-åringen flyttade in som jag insåg att det tydligen är v ä l d i g t lyhört i de här lägenheterna. När lite oskyldigt smackande av hångel till och med hördes genom väggarna (ja, inte vårt alltså, vi har varit ihop i över 7 år). Innan dess trodde jag de var isolerade som skyddsrum.
När jag klev upp och gick mot köket kände jag hur stanken kraftigt ökade ju närmre ytterdörren jag kom och jag började tänka att den där grannen kanske trillat av pinn mycket tidigare än inatt. Bara det att när jag nådde köket så var det som att kliva in i epicentret av en svavelbombhärd. Jag förstod att grannen knappast dött i mitt kök. Eller? Jag övervägde olika scenarier då det faktiskt hade kunnat vara så, men insåg snabbt att en döende granne högst osannolikt skulle vara så sugen på en nattmacka, men saknat smör, att den brutit sig in hos oss för att sno lite Bregott. Och sen kolat vippen under vår diskbänk.
Jag öppnade till sophinken och efter att ha kastats omkull av odörväggen som rusade ut från soppåsen drog jag mig till minnes att den där lilla snörten av lever som blev över när jag gjorde leverstuvning häromdagen som helt brutalt och utan eftertanke kastats i påsen och glömts bort.
7 timmar, 4 doftljus och en skål med ättikssprit senare stinker det fortfarande kyrkogård här hemma.
Slutsats: Är ni skitsura på nån, eller bara vill pajja ett sånt där vitt fint hem som retar gallfeber på vilken normal inredningsefterbliven lortgris som helst. Så göm en liten leverbit på ett strategiskt valt läge i deras hem! Men glöm inte att de är fördjävliga på att städa de där perfekta inredarna. Sy helst in biten i en gardin eller nåt.
Det var ju lite tråkigt tyckte jag för gamla grannar innebär himmelska grannar. Det var först när 30-åringen flyttade in som jag insåg att det tydligen är v ä l d i g t lyhört i de här lägenheterna. När lite oskyldigt smackande av hångel till och med hördes genom väggarna (ja, inte vårt alltså, vi har varit ihop i över 7 år). Innan dess trodde jag de var isolerade som skyddsrum.
När jag klev upp och gick mot köket kände jag hur stanken kraftigt ökade ju närmre ytterdörren jag kom och jag började tänka att den där grannen kanske trillat av pinn mycket tidigare än inatt. Bara det att när jag nådde köket så var det som att kliva in i epicentret av en svavelbombhärd. Jag förstod att grannen knappast dött i mitt kök. Eller? Jag övervägde olika scenarier då det faktiskt hade kunnat vara så, men insåg snabbt att en döende granne högst osannolikt skulle vara så sugen på en nattmacka, men saknat smör, att den brutit sig in hos oss för att sno lite Bregott. Och sen kolat vippen under vår diskbänk.
Jag öppnade till sophinken och efter att ha kastats omkull av odörväggen som rusade ut från soppåsen drog jag mig till minnes att den där lilla snörten av lever som blev över när jag gjorde leverstuvning häromdagen som helt brutalt och utan eftertanke kastats i påsen och glömts bort.
7 timmar, 4 doftljus och en skål med ättikssprit senare stinker det fortfarande kyrkogård här hemma.
Slutsats: Är ni skitsura på nån, eller bara vill pajja ett sånt där vitt fint hem som retar gallfeber på vilken normal inredningsefterbliven lortgris som helst. Så göm en liten leverbit på ett strategiskt valt läge i deras hem! Men glöm inte att de är fördjävliga på att städa de där perfekta inredarna. Sy helst in biten i en gardin eller nåt.
Helgen
Jag var nere i Stockholm i helgen på 50-årsfest och var helt säker på att jag bloggade sönder den här bloggen med alla mina inlägg via mobil. Så var inte fallet. Tydligen bloggade jag inte alls, men betalt tog de för mms:en iallafall, de små asen på Telia.
Lagom till att det är nästa helg kör jag istället en sammanfattning av förra. Men tro inte för den sakens skull att jag tänker lägga ner tid på ny text. Nä ni. Ni får nöja er med återvinning. Spelar ingen roll hur trött jag var och hur kasst jag bloggade. Skriven text ska användas.
MORGON
Klockan är skittidigt. Kan inte komma på när jag var vaken före halv 6 senast. Tydligen visas visst den där jäkla nannyn Fran fortfarande. Som jag i Åsa-otypisk optimistisk anda trodde de slutat med. Men tydligen används den som som straff för dem som kliver upp för tidigt.
Nu, Stockholm.
Frukost så vägen. Pannkakor med hjortronsylt och grädde. PLUS allt från bacon till ananas. Ha! Det var 105kr jag fick valuta för. Ingen vinst på mig där, hotell Strand i Sundsvall. Andreas äter som att han aldrig ätit frukost förr. Det kan vara så att det är han som ensam ser till att det här hotellet konkar. Nu, slut på lyxen och vidare färd mot sthlm.
Ja okej, sen bloggade jag inte nåt mer. Men de 2 första timmarna av resan som jag orkade blogga måste man ju kalla för minst sagt tafflande men tappra. Fanns det ett bloggpris så skulle jag få det för det här inlägget.
Kompenserar med en stilstudie i Åsa på fyllan med bilder från festen.
FULL
FULLARE
FULLAST
FULLASTS
FULLASTSTE
FULLASTSTEST, Nä förresten. Här börjar det vända mot bakis.
Imorgon är det middag och party på Valvet. Jädrar vicken partypingla man blivit på äldre dar.
Ps. Låtsas att ni inte sett klänningen om ni befinner er på Valvet imorgon. Här är det inte bara text som återanvänds
Åsa -som i vanlig snubbig anda inte har hunnit tvätta. Smell me på närmaste lokala krog under morgondagen.
Lagom till att det är nästa helg kör jag istället en sammanfattning av förra. Men tro inte för den sakens skull att jag tänker lägga ner tid på ny text. Nä ni. Ni får nöja er med återvinning. Spelar ingen roll hur trött jag var och hur kasst jag bloggade. Skriven text ska användas.
MORGON
Klockan är skittidigt. Kan inte komma på när jag var vaken före halv 6 senast. Tydligen visas visst den där jäkla nannyn Fran fortfarande. Som jag i Åsa-otypisk optimistisk anda trodde de slutat med. Men tydligen används den som som straff för dem som kliver upp för tidigt.
Nu, Stockholm.
Frukost så vägen. Pannkakor med hjortronsylt och grädde. PLUS allt från bacon till ananas. Ha! Det var 105kr jag fick valuta för. Ingen vinst på mig där, hotell Strand i Sundsvall. Andreas äter som att han aldrig ätit frukost förr. Det kan vara så att det är han som ensam ser till att det här hotellet konkar. Nu, slut på lyxen och vidare färd mot sthlm.
Ja okej, sen bloggade jag inte nåt mer. Men de 2 första timmarna av resan som jag orkade blogga måste man ju kalla för minst sagt tafflande men tappra. Fanns det ett bloggpris så skulle jag få det för det här inlägget.
Kompenserar med en stilstudie i Åsa på fyllan med bilder från festen.
FULL FULLARE FULLAST FULLASTS FULLASTSTE Imorgon är det middag och party på Valvet. Jädrar vicken partypingla man blivit på äldre dar.
Ps. Låtsas att ni inte sett klänningen om ni befinner er på Valvet imorgon. Här är det inte bara text som återanvänds
Åsa -som i vanlig snubbig anda inte har hunnit tvätta. Smell me på närmaste lokala krog under morgondagen.
LIMPAN ÄR EN NISSE
Det har kommit till min kännedom att jag har svärföräldrar bland mina besökare. Ja, alltså inte mina, utan syrrans. SUPERKUL att ni hittat hit! Det måste belönas på nåt vis.
Vet ni om att Limpan kallades för NISSE när hon var liten?
Den bjuder jag på!
Vet ni om att Limpan kallades för NISSE när hon var liten?
Den bjuder jag på!
Det är coolt att vara missbrukare
Jag har bytt drog. 19 dagar utan cola light, lika många med treo. Man skulle kunna kalla mig tablettmissbrukare nu och jag försöker mitt bästa för att inte tycka att det känns riktigt jädra coolt. Jag känner mig som en sån där amerikansk hemmafru som de visar på Oprah ibland. En sån där som alla trodde hade "sin skit together". En sån där ambitiös och duktig med rutiga gardiner och äppelkindade barn. MEN som smyger iväg och proppar munnen full av mensvärktabletter eller halsar hostmedicin rätt ur flaskan så fort nån vänder ryggen till.
19 dagar motsvarar ungefär 40 liter cola som min kropp gått miste om. Klart den är förbannad och straffar mig med huvudvärk.
Åsa -förebildsdomstolen tycker nog att det är bra att jag inte har barn
Statistik
"Det är bara Erika, din mamma och din syrra som kommenterar i din blogg. Kan ni inte lika gärna ringa varandra så slipper du ju besväret med att hålla på med en blogg å så"
Tyckte Andreas där hemma. Och det lät ju vettigt. Bara det att det där med vettigt aldrig riktigt har varit min grej. Alltså att klura ut vad som är vettigt är lite av en specialité för mig. Att sedan följa det, not so much specialité.
Lite statistik. Ni är ganska precis 30 olika personer (alltså unika ip:nr) som dagligen som kollar på sidan sammanlagt ungefär 100 ggr per dag. Gud vet vilka ni är. Jag vet att jag har Erika, mamma och syrran. Det räcker för mig.
Att det är så många fler sidvisningar är nog för att stora arbetsplatser, jag insinuerar inget men som den jag arbetar på, ofta räknas som en besökare på nåt vänster eftersom alla datorerna är på ett ställe och ip:numret typ är samma. Sen kanske nån kollar sidan både 2 och 3 gånger och då blir ju det fler sidvisningar. Eller nåt. Skit samma.
Men tro inte att jag bryr mig om er, ena små smygläsare. För jag skriver för att Erika, mamma och Limpan får mig att känna mig tuff och intressant. Skittuff. Precis som första dagen i skolan anno 1986, då hade jag ett par stora rosa blanka plastörhängen (clips förstås, men ändå). De såg ut som halva rosa blanka golfbollar och täckte mer än hela snibben. Men satan va tuff jag kände mig. Jag tänkte att nån kanske tror att jag är så här tuff och att det inte alls är clips utan
r i k t i g a hål. Vad det nåt som var tufft så var det riktiga hål i öronen.
Jag var tjock och hade permanentat hår också till de där örhängena. Lagom tufft.
Åsa -som har telefonskräck också.
Tyckte Andreas där hemma. Och det lät ju vettigt. Bara det att det där med vettigt aldrig riktigt har varit min grej. Alltså att klura ut vad som är vettigt är lite av en specialité för mig. Att sedan följa det, not so much specialité.
Lite statistik. Ni är ganska precis 30 olika personer (alltså unika ip:nr) som dagligen som kollar på sidan sammanlagt ungefär 100 ggr per dag. Gud vet vilka ni är. Jag vet att jag har Erika, mamma och syrran. Det räcker för mig.
Att det är så många fler sidvisningar är nog för att stora arbetsplatser, jag insinuerar inget men som den jag arbetar på, ofta räknas som en besökare på nåt vänster eftersom alla datorerna är på ett ställe och ip:numret typ är samma. Sen kanske nån kollar sidan både 2 och 3 gånger och då blir ju det fler sidvisningar. Eller nåt. Skit samma.
Men tro inte att jag bryr mig om er, ena små smygläsare. För jag skriver för att Erika, mamma och Limpan får mig att känna mig tuff och intressant. Skittuff. Precis som första dagen i skolan anno 1986, då hade jag ett par stora rosa blanka plastörhängen (clips förstås, men ändå). De såg ut som halva rosa blanka golfbollar och täckte mer än hela snibben. Men satan va tuff jag kände mig. Jag tänkte att nån kanske tror att jag är så här tuff och att det inte alls är clips utan
r i k t i g a hål. Vad det nåt som var tufft så var det riktiga hål i öronen.
Jag var tjock och hade permanentat hår också till de där örhängena. Lagom tufft.
Åsa -som har telefonskräck också.
Oekonomisk och impulsiv är en dålig kombo
Jag sitter här alldeles adrenalin-spännings-darrig och dan för jag har just beställt biljetter för 600 spännisar på franska. Biljetter till en klubb i Paris där White Lies (bandet nedan) har en spelning i mars. Jag talar inte ett ord anständig franska (oanständiga ord är ju det enda man snappar upp av någon anledning när man inte alls har studerat språket) och på en super-bara-franska bokningssajt kommer man inte långt med bajs och samlag (ja, jo okej om man utför det senare med någon sajtansvarig så kanske man gör det, men några sådana planer har jag inte).
Nu sitter jag här och undrar om jag kommer bli insläppt där i mars eller om de kommer garva åt mig i dörren och säga att mina biljetter ju gäller till nåt Parismuseum med nån tråkig skelettutställning och att de är giltiga först i juli, eller nåt.
Sen pickar hjärtat lite extra nervöst eftersom jag ö v e r h u v u d t a g e t inte alls har kikat på om jag kan ta mig dit varken resmässigt eller ekonomiskt. Det troliga är att hela skiten faller på det senare av de två. Så då står jag där i mars med mina Zoobiljetter (eller vad det månne är jag beställt) och ser dum ut här uppe i Sollefteå, 600 kronor fattigare. Men avbeställningsskydd då säger ni i kör. Jamen avbeställningsskydd heter varken bakdel eller kopulera på franska. Så inte vågade väl jag bocka i några övriga rutor än bara just de man var tvungen till för att det inte skulle stå någon illröd lång harang på franska över hela skärmen. Spontana ibockningar på slumpmässigt valda rutor kan ju resultera i att jag i samband med spelningen får en livsförbrukning franskrostat kaffe levererade och utdelade vid mitt besök på klubben, som jag såklart måste betala eftersom JAG HADE JU BOCKAT I ATT JAG VILLE DET när jag bokade biljetterna.
Åsa -Undra på att man är pank jämt
Nu sitter jag här och undrar om jag kommer bli insläppt där i mars eller om de kommer garva åt mig i dörren och säga att mina biljetter ju gäller till nåt Parismuseum med nån tråkig skelettutställning och att de är giltiga först i juli, eller nåt.
Sen pickar hjärtat lite extra nervöst eftersom jag ö v e r h u v u d t a g e t inte alls har kikat på om jag kan ta mig dit varken resmässigt eller ekonomiskt. Det troliga är att hela skiten faller på det senare av de två. Så då står jag där i mars med mina Zoobiljetter (eller vad det månne är jag beställt) och ser dum ut här uppe i Sollefteå, 600 kronor fattigare. Men avbeställningsskydd då säger ni i kör. Jamen avbeställningsskydd heter varken bakdel eller kopulera på franska. Så inte vågade väl jag bocka i några övriga rutor än bara just de man var tvungen till för att det inte skulle stå någon illröd lång harang på franska över hela skärmen. Spontana ibockningar på slumpmässigt valda rutor kan ju resultera i att jag i samband med spelningen får en livsförbrukning franskrostat kaffe levererade och utdelade vid mitt besök på klubben, som jag såklart måste betala eftersom JAG HADE JU BOCKAT I ATT JAG VILLE DET när jag bokade biljetterna.
Åsa -Undra på att man är pank jämt
14 igen
Jag är alldeles galet betuttad i den här låten och det här bandet. Jag tror inte jag känt en sån blixtmusikförälskelse sen New kids on the Block följt av Elastica och Suede. Då var jag 11-16 år. Nu trodde jag att musiken lämnat mig helt eftersom jag helst av allt bara lyssnar på P1. Främst för de spännande radiodokumentärerna och samtalen men också för att jag blir alldeles rastlös av att lyssna på bara musik. Nu har blixten slagit ner igen och jävlar vilken smäll.
Jonas M. Henkar du till Brighton och kollar in dem live 16feb?
2009
Det skulle kunna bli så att 2009 blev året då jag slutade blogga. Jag har bloggat i snart 3 år nu och allvarligt, det är lite för länge när man snart är 30 och inte har några barn eller nåt annat intressant att pimpa ut för släkten som bor långt bort. Jag har inte heller någon direkt talang som kan fylla bloggen med mening. Nå nå, tiden får utvisa.
Äckligast 2008: När jag tappade min strumpa i en alldeles nykissad (OCH ospolad)toalett
Godast 2008: Hjortsteken på nyår som jag önskar att jag kunde skriva under på men guden i köket var inte jag (jag vet, skitkonstigt!!). Det var fan på håret för resten av 2008 var ett skitmatår. Jag skulle vilja kalla 2008 för färdiglådans år.
Värsta stilmissen 2008: När jag sist av alla upptäckte leggingsen och sen fick för mig att korta tjocka ben är snygga i sådana. Och jag känner redan nu att det är här jag fastnar. Annars brukar man ju säga att man fastnar i mode- och musikutvecklingen strax innan 40 och det är därför 60-åringarna nu springer runt i blå maskara och permanentat hår. Jag fastnar här, strax innan 30, och kommer kuta runt i leggings långkofta och stövlar ännu när jag är 70, hängknän och dito rumpa till trots. På jobbet om 20 år kommer ungtöserna att utbyta menande blickar när jag kommer i mina urtvättade (ja, för de kommer de bli, för det kommer inte finnas nya att köpa) leggings och känner mig läcker. "Hon är bara SÅ 2006" kommer de viska bakom min rygg.
Snyggast 2008: Min killää (det är dags att återinföra min killä och skrota pojkvän) orangutangarmar is the shit!
Största sorgen 2008: Hittade ett par stövlar jag vill ha som bara säljs i Usa, jenkarna muckar och vägrar skicka dem till mig. Jag vet, man tror att "den där Åsa är nog rätt ytlig" tills man får reda på att jag är så här djup och känner typ sorg och grejer.
Bästa ungen 2008: Det har ju fullkomligt sprutat ut ungar omkring oss de senaste åren och det sista tillskottet på Andreas sida gjorde klart att han skulle bli en tuff konkurrent om titeln. Men efter en sjuhelsikes spurt i sista minuten blir det tveklöst Moa som kör om brollan sin som var vinnare 2007. Äsch kom nu inte med moralpredikningar om att man inte kan ranka ungar, KLART man kan! När de blir äldre ska de få tävla med mutor om min gunst.
Åsa -jag plockade upp strumpan med handen
Äckligast 2008: När jag tappade min strumpa i en alldeles nykissad (OCH ospolad)toalett
Godast 2008: Hjortsteken på nyår som jag önskar att jag kunde skriva under på men guden i köket var inte jag (jag vet, skitkonstigt!!). Det var fan på håret för resten av 2008 var ett skitmatår. Jag skulle vilja kalla 2008 för färdiglådans år.
Värsta stilmissen 2008: När jag sist av alla upptäckte leggingsen och sen fick för mig att korta tjocka ben är snygga i sådana. Och jag känner redan nu att det är här jag fastnar. Annars brukar man ju säga att man fastnar i mode- och musikutvecklingen strax innan 40 och det är därför 60-åringarna nu springer runt i blå maskara och permanentat hår. Jag fastnar här, strax innan 30, och kommer kuta runt i leggings långkofta och stövlar ännu när jag är 70, hängknän och dito rumpa till trots. På jobbet om 20 år kommer ungtöserna att utbyta menande blickar när jag kommer i mina urtvättade (ja, för de kommer de bli, för det kommer inte finnas nya att köpa) leggings och känner mig läcker. "Hon är bara SÅ 2006" kommer de viska bakom min rygg.
Snyggast 2008: Min killää (det är dags att återinföra min killä och skrota pojkvän) orangutangarmar is the shit!
Största sorgen 2008: Hittade ett par stövlar jag vill ha som bara säljs i Usa, jenkarna muckar och vägrar skicka dem till mig. Jag vet, man tror att "den där Åsa är nog rätt ytlig" tills man får reda på att jag är så här djup och känner typ sorg och grejer.
Bästa ungen 2008: Det har ju fullkomligt sprutat ut ungar omkring oss de senaste åren och det sista tillskottet på Andreas sida gjorde klart att han skulle bli en tuff konkurrent om titeln. Men efter en sjuhelsikes spurt i sista minuten blir det tveklöst Moa som kör om brollan sin som var vinnare 2007. Äsch kom nu inte med moralpredikningar om att man inte kan ranka ungar, KLART man kan! När de blir äldre ska de få tävla med mutor om min gunst.
Åsa -jag plockade upp strumpan med handen