Blogg Le Åsa

.. men inte på ett bra sätt.

Gick förbi en stor trendig hårsalong på väg till jobbet imorse och ställde mig fascinerad och glodde in i skyltfönstret ett tag (bondfasonerna hänger kvar, det tar nog ett tag inan jag blir en cool stortstadsmänniska igen). 
Därinne såg jag en av frisörerna som hade en riktigt snygg och i min mening trendig frisyr (vilket borde innebära att den var häftig 2005 kanske), och tänkte "WOW, henne kanske man skulle klippa sig hos". Men medan jag fortsatte min vandring mot jobbet och som bäst försökte memorera vad salongen hette så slog det mig att vad tjänar det till att klippa sig hos henne egentligen!? Förutom att jag har en egen privatfrissa som jag är nöjd med så är det väl knappast den välfriserade frisören som klippt till sig sådär fränt. Ska man nu klippa sig hos nån så är det väl hennes frisör.

Men det var en parantes, det jag ville ha sagt mest var "the thirtees" behandlar mig väl förutom att jag lagt till mig med ett lite drygt sätt där jag kallar alla under 30 för "de dära ungdomarna". Jag är ihop med en sån ungdom, han blir inte 30 förrän om 2 månader. Det får mig att känna mig som en panter (cougar).

I helgen ska jag berätta om vad jag fick av Andreas i födelsedagspresent. Presenten fick mig att grina. Gissa på!

Mäh, bor hon på hotell tänker ni. Men faktum är att hon bara tycker det är lite tråkigt att bo ensam. Och då blir de små glädjeämnena i livet livsavgörande. Som en toarulle med en omsorgsfullt invikt flik.

En av mina 30årspresenter. Ett förkläde med som lyckas med att både komplimera och förolämpa mig i ett och samma påstående. Det står "Åsa- bäst i köket och 30+". Båda är iofs sanna!

Något mycket märkligt har skett med min klädstil sedan jag flyttade till Umeå. Direkt när jag vaknade efter första natten så var det något i mitt undermedvetna som skrek "KLÄ DIG SOM EN FÖRSKOLLÄRARE" och då gjorde jag lika omedvetet det. Ni vet, formellt, bekvämt med en stor dos ärtighet. Så I give you... Åsa med skärp på den vida kjolen som går exakt till knät.

Jag har plockat nonstop varenda lediga tid. Jag är mycket nöjd med mitt målmedvetna flit. Och så sätter jag mig i min soffa och tar ett glas varm cola, precis som den ska drickas. Och jag låter ögonen vila ett tag på resultatet hittills, och plötsligt känner jag en så enorm trötthet. Det blir liksom stökigare och stökigare ju mer jag plockar. Så jag tänker att jag nog gör bäst i att helt sluta. Medan jag fortfarande har små stigar kvar att gå på i bråtet menar jag.

Om vi säger såhär. Det är en lite annan prioritering i kylskåpet när jag är ensam brukare av den.

Det är E4:an ni ser i fönstret där. God natt!

Kanske inget vitt drömhem ännu, men ett hem. Numera uppgraderad med prima tv överraskningsutlånad av lika prima pojkvän. One down 3 to go. Man måste ju ha en i sovrum och en i gästrum. Helst en i badrum oxå, Men jag får skärpa mig lite säger pojkvännen.

Vi sitter i en FULLpackad lastbil och svängde just in vid en skylt som pekade mot HAPARANDA. Det blir bara mer och mer norrland för mig. Men det är bra. I norrland bjuds man på mat av grannar på krogen. Tack Peter Ö!

....då fyller jag 30 år. Jag har mina allra sista dallrande dagar som tjugonånting. Det är efter man fyllt 30 som man slutar ange sin exakta ålder och börjar kalla sig 30+ och så, sen gör man det resten av livet. Man säger inte att "jag fyller 40 om några månader". Man säger "jag är 30+".

Jag kommer inte att ha nån baluns. Jag kommer nämligen att befinna mig i nåt slags mellanland. Ja jag kommer ju vara i Sverige alltså, det känns svårt att dra ihop nåt på håll i från en oinredd lägenhet i Umeå. Jag har det jag gör då, som man säger i norrland. Och pengar det har jag inga, mitt tiggarstråk på bloggen genererade exakt 0 kr, så där hade jag inget att hämta.

Min nya adress kommer att vara Västra Esplanaden 9B i Umeå, just saying ;) (men jag menar ju om nån vill skicka ett grattiskort eller så, och med grattiskort menar jag en present)

Andreas försöker gömma sig i ett alldeles för litet barntält för att slippa läsa sitt nyårsbrev från förra året. Vi är samma personer som för tredje året i rad firar nyår ihop. Det andra hade gissat om mig och Andreas var att vi skulle ha sålt stugan (det har vi), gift oss så där hipp som happ bara och att jag skulle vara gravid nu.

Min gissning om det året som gått var att allt skulle vara exakt likadant som 2008 men att vi kanske hade gjort en till resa till Thailand. Hehe I was wrong, mycket kan hända på ett år. Hade någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle flytta till Umeå nu och jobba med den nya tjänsten jag ska börja på så hade jag trott de var galna eller jättefulla.

Till nästa år kan jag inte gissa nåt alls, det känns verkligen som ett blankt blad som kan fyllas med precis vad som helst.

Jag fyller 30 snart. Den här är det enda jag önskar mig i tröstpris! Hör ni det. Jag vill bara ha den! Den är dyr, den är snygg och märket är vezzano (accent tror jag butiken heter). Ge mig den!! Pappa, du sa att när man fyller 30 så ska man få nåt som man liksom har hela livet som minne. Får jag den väskan så LOVAR jag att ha den resten av livet. Och om den går sönder så ramar jag in den och hänger på väggen.

Så, aptitretare till imorgon check. Sen ska jag få inleda det nya året och årtiondet med en numera traditionell fullkomligt ljuvlig köttstek med murkelstuvning. Sen dröjer det ett år till jag får äta en riktigt gjord kötträtt igen. Och det kan jag säga er. Lämna inte ett köttstycke till mig om du ska vara med och äta den när jag är klar. Blir bara skit av'et.

Jo men här står jag och rullar kulor av ost som luktar prutt. Men lugn. Jag ska rulla dem i pepparkakssmulor sen.

Andreas säger att jag inte får se ut så här ikväll (vi ska ut och svira). Han säger att jag ser ut som Anki Bagger. Och det är klart, hade han velat ha en Anki Bagger-kopia så hade han ju valt en tjej från sollefteå och inte stockholm :)

Vi har tomten här. Det verkar inte som om jag varit nåt snällt barn iår.

Sista lunchen på jobbet detta år och överhuvudtaget alls. Lyxade till det lite.

Svaret på gårdagens fråga är: Ihoplimmade fingrar!!

Jul för mig innebär sönderspruckna fingrar, så nu har jag jordens julkänsla/stämning. Och då pratar vi rejäla köttsår!
En läkare rekommenderade mig att gå på macken och köpa superlim!? och helt enkelt limma ihop skiten igen. Så det gjorde jag. Det kan mycket väl vara så att det sitter en allmänläkare i ett fikarum på sollefteå vårdcentral och flinar just nu.

Sista morgonkaffet på jobbet! Ny karriär here I come!

På den bilden ser jag ut som min mamma förresten, för er som undrar hur hon ser ut. Hon ser ut så, fast med kort rött hår, mindre näsa och mer clevage.