Om man sätter cola light i halsen..
...så smakar det julmust. Grymt! Nu har jag julkänslor, måste försöka sätta lite mer cola i halsen nu!
Om man inte grinade till den förra..
...så lär man göra det nu. Så här dansar änglarna i himlen, gud själv har regisserat rubbet.
Inspirerad tänker jag också lära mig koreografin till denna, redan imorgon kväll. Jag räknar med att ni är på (Limpan är det, det vet jag utan att fråga). Fatta vad coolt när vi tar över dansgolvet nästa 30plus på restaurang Valvet och kör den här i sann linedance-anda. Jag och Limpis längst fram.
Är det nåt jag önskar mig i 30-årspresent så är det den här dansen i grupp! Det blir inte bättre än så.
Nytt all-time low..
Jag och en kompis gick och kollade efter hjärnsplatter och tarmar där vi hört att nån eventuellt kanske möjligtvis skulle ha slängt sig från en hög bro i helgen.
Cliffhanger..
..snart kommer det lite åsa-nyheter här på bloggen. Nä, inte gravid, gifta eller skit, så det kan ni lägga ner på en gång.
Snart är det jul förresten. Jag önskar mig de här. I mängder! Bruna, beiga och svarta! Jag vill ha dem hela vägen upp till armbågen. Så jäkla många ska jag ha. Min arm ska se ut som en tennarmbandsprotes! Det ska vara f u l l k o m l i g t omöjligt för mig att gå igenom en metalldetektor. Jag ska behöva kliva upp 5 på morgonen för att hinna få på mig alla armbanden. Jag vill ha smala, tjocka, mönstriga ALLT (förutsatt att de är bruna, beiga och svarta)
Woah!
Man vet att det är dags att lugna sig lite med värktabletterna när man ser den här och tycker det är så svindlande vackert att man vill gråta.
Bimbotrick of the day!
Ibland när man mår bajs och är sjuk kan det vara bra att måla på sig ett ansikte och veva runt en locktång ett par varv i skallen för att liksom lura sig själv att man ju visst mår helt okej. Resultatet kan vara högst placeboeskt.
I mitt fall idag funkade det, not so much. Då tar man till dubbeldos av treo comp och vips så är huvudvärken mycket bättre OCH man är snygg.
För killar rekommenderar jag att man tar det lilla lugna med ögonskugga och tången. Resultatet kan annars ha motsatt effekt och sätta igång en djup identitetskris.
Fan, där är den och slänger igen. HANDEN I FICKAN, hur svårt ska det vara? Man kanske får sy in handklovar i högra fickan och låsa fast freakhanden däri.
Min kroppsdefekt ställer till det...
Vilket jäkla rookiemisstag. Han träffar man en äkta semi-kändis, och vad gör man?! Jo man kliver fram med stora steg och lägger armen, med freakhanden på, om kändisaxlarna.
Kändisen ville ju såklart se bilden jag tog innan han släppte iväg mig, och studsade en halvmeter bakåt när han fick syn på vad som just vilat på hans övre kroppshalva. Han propsade på att jag skulle visa handen igen för att kontrollera om det bara var någon sjuk synvilla eller om jag hade nåt slags inbyggt omvänt fisheye-objektiv i min lilla mobilkamera. Att döma på den förskräckta minen när jag visade fulhanden "in person" så uteslöt han sina tidigare misstankar om defekt mobilkamera och drog tillbaka sin inbjudan till hans hotellrum.
Note to self: Fulhanden i fickan vid nästa kändis-encounter! Snygghanden på axlar!!
Trött
Nu har jag gjort precis just det jag blivit tillsagd och inte en millimeter mer. Sen har jag tänt så många ljus i lägenheten att det gränsar till löjligt. Nu går jag i ide. Vi ses till våren!
Mitt ragg för kvällen. Jomenvisst!
Mitt ragg för kvällen. Jomenvisst! Jag och Özz
Don´t mess with Sollefteå bibliotek
Ville bara säga det!
Är några dagar sen med att lämna tillbaka lite böcker och jädrar i min låda vad de jagar mig. Känns som jag har 15 maffior efter mig. 10 missade samtal på mobben och lika många på den fasta telefonen. Och nu har jag sån ångest över det att jag helt stoppar huvudet i sanden och försöker blunda mig ur det hela. Det går inte så bra, men jag VÅGAR liksom inte svara, eller ens gå dit med böckerna.
Inatt är det jag som klär mig i rånarsvart mundering och smyger mig fram mellan husen till bibblan och kastar in böckerna i inkastet.
Om nån från biblioteket läser det här. LUGN, sluta jaga mig. Böckerna kommer åter inatt, välbehållna. Jag fixar bara inte att möta era fördömande blickar och hot om indragna lånekort.
Da deal!
Så här är det. På fredag ska jag ut och äta med massa jobbkompisar. Innan det blir det lite vin/fördrink, smink och piff hemma hos mig. Från kl 16 kan man komma. Alla av kvinnligt kön som vill komma, får det, men strax efter 19 drar jag och jobbarkompisarna till Valvet för att äta (och sen festa). Då får man göra vad man vill, vi har tyvärr inga platser kvar vid vårt bord som det verkar. Men äta är ju snabbt avklarat, sen är det ju fest. Men hojta gärna om du kommer så jag vet. Min lägenhet är liiiiten.
Vem har sagt att ihärdighet lönar sig??
3.5 timmar i skogen igår och så här ser skörden ut. Känner mig inte så kaxig längre, men mest klandrar jag skogen!
Sådärja...
Men jag kommer inte vara så där snål fattar ni väl, ett helt jäkla glas till bredden fyllt med vin får den/de som kommer ut ur anonymiteten! Det måste ju va värt det!!
Luktar det inte smuts så finns den inte..
Man vet att man är en lortgris när man håller på och sprutar på sig parfym som luktar ren tvätt och tycker det är en för jäkla bra idé.
Hur mycket kan ni se?
Johaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaanaaaaaaaaaa, vad gör jag åt det här???? Kan du göra om skiten så alla kan läsa?
Ingen verkar ju gilla min skitsnygga nya blogg ändå!!
I amerikatt hjälper inte plastik alla..
Anna Anka. Tuff skit att se ut som en fräsch 50plussare när man inte ens fyllt 40.
En vacker dag vaknar jag och inser att jag tagit självmord
Kolla bilden till höger ------------------------------------------------>>>>>>
Den uttrycker ganska exakt vad jag tycker om er uteblivna oro över att jag vilken sekund som helst kanske biverkas till självmord. HALLÅ!! VAKNA! Självmord är inte att leka med. Folk dör av det har jag hört.
Fina män vi har därute..
Att minska köerna inom vården..
Ja, hur gick det på neurocenter då? Inga hjärntumörer iaf, yay! Bara en jobbig variant av migrän som jäklas med mig.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den huvudvärksförebyggande medicinen jag ska äta varje dag som jag fick doktorn.
När jag läser biverkningsförteckningen så finner jag självmord som en eventuell sådan. Är det då man vet att man är en jobbig patient?
Snart är det jul..
Jag tänker mig att vi sitter där bredvid varandra på morgonen, jag och Ante, och rullar på oss våra respektive strumpbyxor. Och så går det en maska på någons nylonisar och vi liksom tittar på varandra i samförstånd med en menande blick i stil med "Jag förstår verkligen, järnspikars va jobbigt". Det känns som att vi kommer att komma varandra så mycket närmre. En helt ny nivå av samhörighet.
Jag är lite inne på de combatfärgade nylonstrumporna, hudfärgat känns lite omanligt kanske.
Update: Hittade en instruktion för de som inte vet hur man sätter på sig nylonstrumpbyxorna. Och jag måste säga att han ser ju extatisk ut över att få sätta på sig de där mantyhosen. Maken till glädje och motivation får man leta efter. Det är tydligt att han har längtat efter den här produkten! Han gör det säkert inte alls bara för att han får betalt.