Jag känner att jag måste sätta ner foten lite, visst har hunden min Stockholmspåbrå på sätt och vis genom mig. Men när han blivit så "för fin" för att gå på gräs att han balanserar på en centimeterbred stenkant för att slippa beblanda sig med det hela, då har det gått för långt. Imorgon kör jag grästerapi. Vi börjar med ett löv som hsn får sniffa lite på, för att sakta närma oss en gräsmatta, och innan man vet ordet av kanske han till och med kan njuta av grandoft i en skog. Som vanliga hundar gör. Men tills dess så am I cutting off the gåslever och aromamassagen. Champagnefrukostar kan han också glömma, åtminstone nån vecka framöver. Då får vi se vem som är boss, e g e n t l i g e n!