...av ett bildredigeringsprogram.
Jag blev lite (mycket) inspirerad av min gravidaste kusin och totade ihop bilder  som jag beställde på canvas från Extrafilm häromdagen.
Jag hade redigerat dem  i nåt bildbehandlingsprogram som man fick gratis med nån tidning ("Pc för till och med den mest puckade", eller nåt sånt) för en massa år sedan. Prima toppkvalitet med andra ord. Väldigt aktuellt med senaste bildredigeringsfinesserna anno 2001.

Nåväl. Sagt och gjort.

Jag vet att jag har lite uppnäsa, det har knappast undgått mig. Man ser med lätthet rätt in i näsan trots att jag tittar rakt fram. Praktiskt, kan man tycka.
Renaste näsan i stan eftersom den regelbundet plockas fri från busar. Ingen missar kråkorna. INGEN.

Ja, det är också så att jag har lite eksem. På händerna.

Men grav kindpsoriasis och ett rejält miss piggy-gristryne...jag vet inte jag..



Andreas blev ju hur snygg som helst. Förutom kanske snöbollen som han just verkar ha fått kastad lite på ena kinden.

Medan jag ser ut som en överkokt flagnande korv. En turist som hämningslöst legat i stekande sol under 3 veckor i sträck. Som om det inte vore nog kapade programmet halva min skalle för att få till den där riktiga homo Erectus-looken. En homo Erectus med cancer. Eftersom hela jag är samma färg, förutom psoriasisfläcken, så syns varken ögonbryn eller hår.

Hur som helst. Det var inte det jag ville ha sagt. Jag satt där och kikade på min abnorma näsa och muttrade och försökte komma på en lösning för att dölja det. Tavlan i övrigt är ju fin.
Mina lösningar var inget att ha. Sätta en kleenex i näsborren och sedan fästa upp den lite över tippen. Ungefär som att det blåste lite  just när jag fösökt stoppa lite näsblod med en pappersnäsduk. WOW liksom, 3D-tavla. Det var en idé. En dålig sådan.

Sen kom jag på det. Det geniala. Jag kan köpa lite oljefärger och måla över tavlan, precis som den är, men korrigera just näsbiten. Två flugor en smäll. Om än lite jobbig. Näsan blir precis så snygg som jag vill ha den och folk tror på köpet att jag är grym på att måla.
Lite som sådana där ifyllningsböcker för barn, fast på vuxennivå.

Bilden är förresten tagen av en, vid tillfället, nybliven 3-åring som lekte med vår kamera och tog bilden i smyg.