Nu ska ni få vad ni tål !!




Klockan är halv tio. Jag har tom mage och påbörjar min flygterapivariant för den här resan (fylla!). Jag har redan gråtit en gång. Skål på er. Det smakade helvete. Andreas tyckte synd och åt frukost samtidigt. Multitasking!



Det blev värre sen (på planet), trots fyllan. På flyplanstoan (bilden till höger) känner jag mig alltid mycket tryggare av någon anledning. Där satt jag en stund.



Framme på hotellet la vi oss och sov. Klockan var säkert två på eftermiddagen. Sen sov vi till nio på kvällen då Andreas vaknar, skruvar på ögonbrynen (som alltid när han tänker), och kommer på att vi kanske ska äta.



I två timmar går vi runt på stan för att hitta det där speciella stället att spendera vår första franska måltid på. För att utmattade och tillbaka på gatan vi startade på, bara ta första bästa snabbmatskedja. Buffalo grill fick den äran.
Maten smakade såklart skit så där som den tenderar att göra på kedjor men servitören var  trevlig och av irlänskt påbrå och sa VOIRSÄIGUUD när vi gick. Han tyckte det var kul att vi var svenskar.



Andreas stassar sig franskt och inhandlar sjal som allra troligast inte kommer att ens packas upp hemma i norrland.
Lite franska blommor, fransk trafik, Seine och ett franskt torn



I frankrike buntar de visst ihop alla invalider på ett ställe. Vi hittade skylten som pekade ut var de fanns. Lite rått tyckte vi.



Eiffeltornet. Jag tyckte det såg fjantigt ut men Andreas var imponerad.
Min hals var visst också på semester denna resa, fast i nåt annat land. Eller om den stannade hemma. På mig är den då inte vad jag kan se när jag kollar ALLA Parisbilderna.



Andreas åkte alla 320nånting metrarna upp och hade den här utsikten.



Jag blundade mig upp till hälften av tornet, gick raka vägen till baren och hade den här utsikten.



Sen var det raka vägen hem, fixa fin inför meningen med resan (konsert) och sen framme på La maroquinere för att se White lies. Andreas såg fram emot spelningen med storögd(!) förväntan.



Bandet var grymt och spelningen var ärligt den bästa jag varit på. Förbandet "Puss in shoes" (!?!)...not so much. Man kan tro att jag blev religiös men det är handklappning jag sysslar med på bilden!



Det är en väldigt lycklig Åsa som står mellan två av ynglingarna i bandet ni ser här. Jag berättade att jag hört dem på ett avsnitt av Gossip girl och att jag genast bokat biljetter i Paris och rest hit från Sverige för att se dem. Jag kände mig som en dum Barbie-stalker men de sa att de tyckte att det var häftigt och sångaren gav mig en kyss på kinden och tackade så mycket för att vi kommit innan vi gick senare. DET NI!!!!



Dagen efter var vi vid den dära kyrkan, Sacre coeur. Där fick man inte ta bilder, ooj då!



Nedanför kyrkan låg en lååång gata med bara porr. I alla dess former. Men de har ju nära till syndernas förlåtelse iallafall, det kanske fanns en tanke med det hela.



Jag hann med lite shopping också innan vi for hem. Det var nära att jag köpte det där stjärtskyddet. Sen lite Haute couture på det.



Det sista som hände i Frankrike var att vi begick ett brott. Med dessa böter som resultat.

Kontrollanterna på metron vägrade prata engelska men gjorde klart (på nåt sätt) att vi skulle ha fattat att det fanns en t-bana som hette samma sak som flygplatsen och att det var dit vi betalat biljetten till. Spelade INGEN roll att vi köpt biljetten i en informationsdisk av en annan fransos som vägrade prata engelska.
Vi skulle minsann betala straffböter på en gång. Vi fick INTE bara betala avgiften som det skulle ha kostat. Sen skrev de varsin böter åt oss. En skrevs manuellt till Andreas (de två till höger). Han ska böta 69 Euro. Sen skrevs det en på en liten maskin till mig (de två till vänster), jag ska betala 54 Euro!?!?! Andreas kontrollant (de var 7 stycken) tog Andreas körkort och skrev ner massa data från det. Som t.ex att han tog körkort i maj -98 men han noterade inte id:numret på kortet.
Vi kommer verkligen betala de här bötrarna.... NOT!