Jag har i smyg gått och hoppas på att få ett syskonbarn som är lite queer. Och nu känns det faktiskt  inte helt onåbart!
Mina dröm är en systerson som är transa och kan hålla mig ung när jag blir tant. En som färgar mitt hår trendriktigt, ser till att jag alltid har knalligt läppstift på mig (även om det snabbt smetar sig ner längs munrynkorna) och som jag kan göra mig märkvärdig över för hemtjänsten när de kommer och ger mig min månatliga dusch.

Just nu är jag lycklig. Den inlevelsen går inte att ta miste på. Har jag rätt?