Pics från the land of England
Ja, just det. Jag var ju i England. Hur jag än vrider och vänder på det är det omöjligt att sammanfatta resan i bilder utan att verka mycket mycket märklig. Jag har fotat flera toastolar, en uppsjö till synes vanliga bilar och massa trädgårdar/parker som inte ens är fina.
London var super. Men efter två dagar av "fotstammande" vid övergångsställen (VILKET JÄVLA HÅLL SKA MAN KOLLA för att inte bli överkörd?? Min intelligens är far too begränsad för att klara ett sånt dramatiskt omtänk att den helt enkelt brinner upp vid varje tillfälle av överpassering av en väg) och nästan 3 dagars stumhet (Tydligen har jag blivit blyg och osäker på äldre dar och vågade knappt öppna käften annat än för att sägga ett Jääääääs eller kanske ett noo tanks)) var det ordentligt skönt att åka till Jennie i Brighton. Nå. Här kommer lite bildbevis att jag var där iaf.
Mitt deluxe supereleganta guldinfattade hotellrum med 70tums platt-tv där till höger på väggen. Första bilden tagen på engelsk mark.
Konstig luden bil som skulle köra till afrika
Man känner sig inte skitcool efter ett par dagars sightseeing på egen hand där man måste fota sig själv hela tiden. Nä, man m å s t e ju inte vara med på bilden själv men annars känns det ju lika gärna som att jag hade klippt ut bilder från turisthäftet.
Enda blå biten på himlen jag såg ¨på hela tiden i London
Min vän och anledning till resan Jennie Fläder med kille och kompis
Här hade jag lyckats tvinga en stackars 10-åring att fota mig så mina ben kom med på EN bild iaf. BIG MISTAKE. Han fumlade och pillade med kameran i säkert 5 minuter och jag fick visa om hur man skulle göra typ 3 ggr. Man kan se på min kissnödiga kroppshållning och frampressade min att jag börjat känna mig rätt besvärad.
Jennie och Mike
Brighton är fantastiskt. i nästa liv ska jag bo där. I det här livet ska jag nog bara åka dit några gånger och hälsa på. Slutsats. I nästa liv måste jag skaffa en mer äventyrlig kille eller bli mer självständig.
Nä, idag är det storbak av fudge- och pollymuffins på agendan så nu orkar jag inte slösa tid här längre.
London var super. Men efter två dagar av "fotstammande" vid övergångsställen (VILKET JÄVLA HÅLL SKA MAN KOLLA för att inte bli överkörd?? Min intelligens är far too begränsad för att klara ett sånt dramatiskt omtänk att den helt enkelt brinner upp vid varje tillfälle av överpassering av en väg) och nästan 3 dagars stumhet (Tydligen har jag blivit blyg och osäker på äldre dar och vågade knappt öppna käften annat än för att sägga ett Jääääääs eller kanske ett noo tanks)) var det ordentligt skönt att åka till Jennie i Brighton. Nå. Här kommer lite bildbevis att jag var där iaf.
Mitt deluxe supereleganta guldinfattade hotellrum med 70tums platt-tv där till höger på väggen. Första bilden tagen på engelsk mark. Konstig luden bil som skulle köra till afrika Man känner sig inte skitcool efter ett par dagars sightseeing på egen hand där man måste fota sig själv hela tiden. Nä, man m å s t e ju inte vara med på bilden själv men annars känns det ju lika gärna som att jag hade klippt ut bilder från turisthäftet. Enda blå biten på himlen jag såg ¨på hela tiden i London Min vän och anledning till resan Jennie Fläder med kille och kompis Här hade jag lyckats tvinga en stackars 10-åring att fota mig så mina ben kom med på EN bild iaf. BIG MISTAKE. Han fumlade och pillade med kameran i säkert 5 minuter och jag fick visa om hur man skulle göra typ 3 ggr. Man kan se på min kissnödiga kroppshållning och frampressade min att jag börjat känna mig rätt besvärad. Jennie och Mike Brighton är fantastiskt. i nästa liv ska jag bo där. I det här livet ska jag nog bara åka dit några gånger och hälsa på. Slutsats. I nästa liv måste jag skaffa en mer äventyrlig kille eller bli mer självständig.Nä, idag är det storbak av fudge- och pollymuffins på agendan så nu orkar jag inte slösa tid här längre.
Kommentarer
Trackback