Blogg Le Åsa

Kräftskivan har inletts. Regnet står som spön i backen. De sjukaste spön jag sett. Första kräftan är avverkad. Den var himmelsk. Nu ska jag låtsas att jag har sorger som behövs dränkas i minttu blandat med pucko.

Jag är på Gotland. Varför kan man undra? Läppoperation? Ja, det skulle man kunna tro. Aldrig någonsin har jag varit så lik LInda Rosing som nu. Men nej, jag är inte på Gotland för att förstora mina läppar lite i smyg under semestertider. Jag är här för att fira att det finns kräftor....genom att äta upp dem. Tillställningen till ära har jag lyckats komma över en rejäl allergisk reaktion som har sitt epicentrum i mina läppar.  Små sår runt hela läpparna som har antagit 2,5 ggr sin vanliga storlek och samtidigt har dragit igång en rejält massproducerande varfabrik. Jag överdriver inte när jag säger att det fullkomligt sprutar ut var ur mina läppar, helt oprovocerat. Min syrra drog mig åt sidan på båten hit igår för att liksom lite schysst tipsa om att jag kanske skulle hejda mig lite med läppglanset som nu täckte halva mitt ansikte. VA? Läppglans!? Det var så jag upptäckte varet i fråga.
En dag, och några läppvolymer upp, senare hör jag hur släktingarna viskar lite om restylane och tittar skeptiskt när jag börjar prata om allergi.

Men det är surt det här. Det känns som att jag hade kunnat ta en allergiskt reaktion i vilken annan kroppsdel som helst just nu. Idag har jag ju tänkt att använda munnen till att förtära kräftor och dricka mängder med alkohol. Starksprit och kräftsaft är nog den absolut sämsta kombinationen som finns med småsår och var. 

Lösningen får bli att inmundiga starkspriten med sugrör i en sån mängd att jag bedövar käften och därefter kan äta kräften.