När jag gick hem från jobbet i afton mötte jag på vägen en rar liten pojke som kastade boll med sin labrador. När jag passerade honom log han brett och sa -HEJ!!
Jag blev lite smått varm i hjärtat och sa hej tillbaka och gick vidare hem. Halvvägs hem kom jag på mig själv med att gå och småle lite, tänkandes "vilken välartad liten gosse, det ger lite hopp i huliganunge-Sverige"

Fråga: Tant?
Svar: JA!! (fast det är ju så att ungar var snällare när jag var liten)