Välkommen till pulver-city

Välkommen till pulver-city var bland det första jag möttes av i måndags, sagt av en kollega. Denna vecka och nästa arbetar jag på annan ort än den jag normalt arbetar i. Och jag är ledsen, du lilla stad i Västernorrland (bäst att inte nämna vilken), jag är beredd att hålla med. De som inte är halta är lytta och resten har drogproblem (förresten verkar en hel del av de halta och lytta också ha det).
Jag kan inte låta bli att fascineras. Jag visste inte att det fanns mycket knepiga människor (och då är jag ändå från Stockholm så jag borde sett det mesta). Många är väldigt svårdefinierade och det går inte riktigt att sätta fingret på vad som är fel med dem. Staden verkar ha en enorm jättepucko-magnet som dragit med sig ett gäng alkoholister och narkomaner av bara farten. För många av knäppona är inflyttade.

Varje dag är lördag här. På stan är det feststämning alla dagar i veckan med sitt klimax kring systembolaget. Och visst låter det trevligt, men jag menar inte fest som i upplättad stämning i glada vänners lag. Nä, jag menar det stadium då festen urartat. Som klockan 2 på natten efter en cruising. Snubblande människor kors och tvärs med suddig blick och diffust mål.

Min första tanke var att det fortfarande var semestertider för stan vimlar av människor. Går man på stan i den stad jag bor klockan 10,30 en tisdag finns det inte en människa i sikte. 
Men vafan, det är september! Det verkar som ingen har jobb här. Och det är ju verkligen tragiskt egentligen (och inget man ska göra sig lustig över), men i ärlighetens namn är det rätt uppenbart att ingen här heller vill ha det. De verkar helnöjda med en vardag som består av att kryssa mellan olika korvmojjar och systemet (alternativt konsum för den "ekonomiska" -man blir full på folköl oxå och kan samtidigt passa på att köpa snus)

Jag kanske låter fördomsfull? Det är inte så illa som det låter. Medvetenhet om fördomar gör också att man kan göra något åt dem och bearbeta dem. Så på lunchen idag ska jag sätta på mig rosaskimrade glasögon och välja att ge alla en chans och se på saken på ett annat vis för jag är helt övertygad om att det måste finnas en till sida av saken/stan.

Kommentarer
Postat av: erika

funkade de skimrande glasögonen?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback