Intorkad pratradiogumma

Jag har konstaterat att jag helt klart måste börja uppdatera mig vad det gäller musik. Jag verkar ha nått den gyllende ålder då man sakta men säkert slutar förnya sig. Jag lyssnar på samma gamla musik jag gjort de senaste 4-5 åren med få nya inslag. Vid de tillfällen det dyker upp nyheter i min MP3spelar-repertoar handlar det om att artisterna som jag sedan länge upptäckt utkommit med ny skiva. Mer avancerat än så är det inte. Väldigt tragiskt med tanke på det stora musikintresse jag tidigare haft. På den tiden var det som att stöta på guld i en granitgrotta när man hade letat sig fram till en ny okänd fantastisk musikartist.

Detta faktum blev väldigt tydligt för mig under min senaste vistelse i Stockholm. Jag bodde hemma hos mina föräldrar som för tillfället var bortresta. Kvar dock var min bror och hans flickvän, 17 respektive 18 år. De berättade för mig att de varit på Gröna Lund och kollat på Håkan Hellström och vilket ljud och tryck det hade varit på konserten.
Självklart känner ju då jag(som blev lite rörd av att brorsan tyckte att han varit på jordens största konsert efter att ha sett en svensk artist på Grönan) att jag måste dra på sig vuxenbrallorna och säger med den värsta förmyndarrösten
-Jasså du Mörten (han heter Martin). Då ska du gå på en riktig konsert så ska du få se på tryck och hög ljudnivå.
Fyra mycket upprörda och oförstående blickar riktas mot mig.
-Men åååååååååååååååååååååsa. Det VAR ju en riktig konsert. VET du vem Håkan Hellström är???
Jag började känna mig lite dum när det sakta gick upp för mig att de trodde att jag inte kände till artisten utan trott att den var någon liten okänd person. Jag känner att jag måste förklara.
-Hur gammal tror du jag är egentligen Tintin (han heter fortfarande Martin)?? Klart jag vet vem han är!

Min bror och hans tjej tittar hastigt på varandra och ger varandra hon-är-ett-pucko-blick och vänder sig mot mig och säger i kör
-ÖÖÖÖHH JÄTTEGAMMAL!!! Han lär ju vara efter din tid iallfall. Har du ens hört honom? VET du hur stor han är??

Samtidigt i Åsas huvud
VA?? Hjälp...de tycker jag är jättegammal.. Efter min tid?? Har JAG en tid? Är den nu alltså passerad? Hu, jag känner hur jag sakta börjar se mig själv med deras ögon. Jag har inte bott hemma så länge Martin kan komma ihåg. Knallorange hår (försöker hon vara ung eller?? Mina egna associationer till gammal-tant-som-försöker-täcka-begynnande-gråa-hårstrån-med-lite-förskräcklig-färg gör sig smärtsamt påmind). Bor uppe i Norrland med en Sambo (ruggigt vuxet när man är 17) som för allt Martin vet alltid funnits vid min sida.

Jag försöker rädda situationen med att bevisa hur ung jag faktiskt fortfarande är genom att påpeka att jag ju är precis som dom..de skiljer ju bara några år (..10 st).  
-Jo, självklart vet jag vem Håkan är. En av mina favoriter faktiskt. Jag och Limpan var och såg honom på Hultsfred -99, eller var det -00!? Då var det också ett jäkla tryck. Jättecoolt! Verkligen!

Samtidigt som jag i Ultrarapid ser hur ungdomarna får den där dryga "eeeeh-å-heeeerrre-guuuud"-minen går mitt FATALA misstag upp för mig lika tydligt som en elefant som försöker smälta in i mängden i en myrstack. Och när de åter vänder blickarna mot varandra och garvar till bekräftas det jag fruktat. Nu är jag inte bara gammal i deras ögon.Nu är jag en sån dära pinsam gammal som försöker vara ung och använder pinsamma slangord/uttryck och slänger sig med uttryck som -jag känner mig fortfarande som om jag är 18 år för att uppnå detta. Steget för mig till för liten skinnkjol matchad med läderhudsolbränna känns som väldigt nära förestående i min brors ögon.

Jag inser att slaget är förlorat. Botox nästa?!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback