Julen stundar. Pratade med min syster häromdagen om julklappar och presenter i största allmänhet. Hon sa att nu när man var vuxen så spelar sånt inte så stor roll längre. Det är gemenskapen och samvaron som är det viktiga, inte  paketantalet. Hon skrattade och mindes hur hon prickat för presenter i leksakskatalogen med en sån nogrannhet som om det gällde liv och död.
Jag skrattade gott och hjärtligt och sa -He he ja guuuud va fånig man va då!! (och la snabbt ifrån mig Ikea- och H&M-katalogerna som jag satt och "prickade för" allt vad jag ville ha i).
Jag nämnde inte heller den burk som jag nöjt har skapat och introducerat för min sambo, den så kallade "Önskeburken". Den är en högst egoistisk och girig utveckling från simpelt katalogprickande och vanligt önskande, till urklipp med exakta beskrivningar om storlek och färg. Alla mina urklipp samlar jag sedan i denna STORA glasburk med en omsorgsfullt målad etikett som jag har skrivit ÖNSKEBURKEN på. Allt för att undvika eventuella missförstånd som resulterar i "fel" presenter.
JAG älskar presenter och jag är inte alls utvecklad och vuxen som min syster. Jag vill ha, ha, ha och HA! Julklapparna är ju hela MENINGEN med julen...eller?

Åsas önskelista (kan uppdateras och ändras eftersom)

*Assistent - Jag menar egentligen en sån dära elektrisk hushållsassistent som man bakar bröd och dylikt i men missförstånd är välkomna. En personlig assistent eller vilken annan assistent som helst blir utmärkt bra.
*Ny tank till min motorcykel- Eftersom jag krossade hjärtat på mig själv i somras när jag välte motorcykeln stillastående och skapade en GIGANTISK (2*2 millimeter) buckla på min tank, vill jag ha en ny. Helt plötsligt har jag blivit perfektionist. TÄNK om det kunde smitta av sig lite på min inställning till städning.
*Antik fotogenlampa- de luktar gott och lyser mysigt
*Grytor- hemmafruÅsa växer sig större och större
*Vävd trasmatta i rött- den vill jag egentligen ha nu, så jag kan ha den som del i julpyntet. Fast det är mest i protest jag önskar mig den. Tanterna i vårt hus har fått ett helt rum i källaren(-aaaaalldeles gratis! skröt de om i förrgår) där de har proppat in massa vävstolar som bara står. -Men du får inte använda dem, det är våra privata! Fick jag till svar när jag blev alldeles upprymd och entusiastisk efter rundvandringen och redan hade hunnit börja planera hur min matta skulle se ut. KUNDE DE INTE SAGT DET INNAN DE VISADE MIG RUMMET. Jag tror de njöt lite av att plåga mig för sen fortsatte de och prata jättelänge om hur härligt och rogivande det var att väva, och hur snabbt det gick att skapa en fantastiskt vacker matta. Och det var ju väldigt synd att jag var så intresserad för det fick då verkligen inte plats med ytterligare en vävstol. BLÄ!