SNABEL!!
Andreas, älskling. Du har ju börjat kommunicera lite via den här bloggen så smått så jag tänkte att jag ska förmedla en tanke som slog mig idag.
Är du heeeeelt säker på att Lennart är din pappa???
Är du heeeeelt säker på att Lennart är din pappa???
Time för avgiftning-I don´t think so!!
Jag har suttit vid denna papperskorg i snart 2 arbetsdagar på jobbet. Exakt varenda människa som passerar mig kommenterar innehållet av min korg med uttryck som
-beroende much?
-du gillar cola va!
Och
-OJ vad mycket cola.
Så jag tänkte bara svara såhär lite officiellt till alla.
1. JA, jag är beroende much!
2. JA, jag gillar cola. Verkligen. Jättemycket.
och
3. JA OJ jag har druckit alla dessa. Och fort gick det. Och det du ser är bara toppen på isberget.
Nu ska jag gå på lunch och gissa vad jag ska dricka till min lasagne. JA JUST DET, cooohoolaa!
VÅRKÄNSLOR!!!!!!!!!
Jag finner mig själv med att gå omkring och ha ordentliga vårkänslor. Sen igår har det vilat en doftmatta med odören "diarré" överallt utomhus. Som att befinna sig på avdelningen för magsjuka på sjukhuset. UNDERBART, för det kan bara betyda en sak. Våren är på G. Så jag strosar runt ute och sniffar in så mycket skitdoft jag bara kan och mår som en prinsessa. Vi har Thailandsplaner men nu vette tusan. Om mitt doftsinne inte bedrar mig och våren är på inträde så vill man nog hänga kvar här ett tag till. Jag vet inte om jag ska hoppas på våren eller att det är så att mina farhågor gällande inpregnerad pruttlukt i byxorna besannats (se här) och att det är den doften som förföljer mig. Inte lika härligt att gå och dra in det genom näsborrarna dock. Våren eller Thailand alltså. Som att välja mellan pest eller kolera, fast med härliga diton.
INREDNINGSBLOGGARE
Jag och sambon har fått tummen ur och gjort något åt vår fasansfulla hall. På golvet låg en plastmatta med färgen utsmetat kräk. Precis den färgen spya har när man blivit magsjuk efter att ha ätit en stor ostpizza. Lite hudfärgad så där med fintuggade klumpar.
Väggarna var så fula att jag inte ens orkar beskriva mer än att en konstig variant av fondvägg, som var snabbt påmålad på mitten!? av en vägg, var inblandad.
Nu på begäran från en sån där som är intresserad av inredning (och faktiskt har koll på vad hon sysslar med) lägger jag nu upp resultatet av vår nyinredning. Vi är sjukt nöjda men kunniga inredningsbloggare skulle nog fnysa av resultatet med att det är SOOOOOO last year ;)
Och okej, det är lite badrumsfeeling på klinkersen och list-löst men vi tycker tapeten förvillar och bortleder uppmärksamheten rätt schysst.
I´m a inredningsbloggare, yes I am!!!
Väggarna var så fula att jag inte ens orkar beskriva mer än att en konstig variant av fondvägg, som var snabbt påmålad på mitten!? av en vägg, var inblandad.
Nu på begäran från en sån där som är intresserad av inredning (och faktiskt har koll på vad hon sysslar med) lägger jag nu upp resultatet av vår nyinredning. Vi är sjukt nöjda men kunniga inredningsbloggare skulle nog fnysa av resultatet med att det är SOOOOOO last year ;)
Och okej, det är lite badrumsfeeling på klinkersen och list-löst men vi tycker tapeten förvillar och bortleder uppmärksamheten rätt schysst.
I´m a inredningsbloggare, yes I am!!!
Sagan om svettbrallorna fortsätter
Igår när jag var och tränade (jajjamen, the motivation continues) upptäckte jag en ny funktion med mina nya mirakel-träningstights. Efter passet stretchades det en stund och vi gjorde bl.a. en gammal 80-talsklassiker bland stretchposér. The judo-slash-dansar- stretch. Den går till så att man har ena benet vikt under sig och det andra sträckt rakt ut åt sidan. Armarna ligger med armbågarna i golvet.
Det naturliga när man gör denna övning är att huvudet faller ner och man ligger och glor sig själv i skrevet eller kanske smygkikar på den som ligger bakom en.
Jag gjorde det förstnämnda på just detta pass och upptäckte en helt ny och spännande praktiskt funktion med min nya brallor. De har en fislucka. Jag tycker uppfinningen är helt genial då jag tillhör den lite mer luftutsläppande delen av populationen och faktiskt har ängslats lite över ingrodd fisdoft i byxtyg. Jag vet som ett faktum att det kan bli så då en jag känner (jag nämner inga namn men han är lång och har en judenäsa) har ett par brallor som stinker brakfjärt jämt, till och med när de är nytvättade.
Men på mina tights finns en fyrkantig ruta i "nät"-tyg där fjärten med lätthet kan slinka ut. Jag upptäckte dock samtidigt med denna härliga upptäckt att det tydligt var mindre smart att ha såna där moderna stringtrosor under tightsen med fislucka i nättyg.
Kommande inköp: Stora heltäckande tanttrosor i diskret kulör
Det naturliga när man gör denna övning är att huvudet faller ner och man ligger och glor sig själv i skrevet eller kanske smygkikar på den som ligger bakom en.
Jag gjorde det förstnämnda på just detta pass och upptäckte en helt ny och spännande praktiskt funktion med min nya brallor. De har en fislucka. Jag tycker uppfinningen är helt genial då jag tillhör den lite mer luftutsläppande delen av populationen och faktiskt har ängslats lite över ingrodd fisdoft i byxtyg. Jag vet som ett faktum att det kan bli så då en jag känner (jag nämner inga namn men han är lång och har en judenäsa) har ett par brallor som stinker brakfjärt jämt, till och med när de är nytvättade.
Men på mina tights finns en fyrkantig ruta i "nät"-tyg där fjärten med lätthet kan slinka ut. Jag upptäckte dock samtidigt med denna härliga upptäckt att det tydligt var mindre smart att ha såna där moderna stringtrosor under tightsen med fislucka i nättyg.
Kommande inköp: Stora heltäckande tanttrosor i diskret kulör
Jag svettas
Jag verkar ha snubblat över någon konstig form av oförklarligt stark träningsmotivation ( UTAN några baktankar om tightare stjärt eller rutor här eller där) och har tränat hårt och regelbundet ett par månader. Nu har jag kommit in i fas 2 verkar det som. Fas ett består av att man mest fjantar runt lite på passen eller i gymet, förvånad av att man orkar mer än man tror och sen knappt behöver duscha efter. Egentligen är det inte konstigt att man orkar så mycket, come on liksom, man har flera år av outnyttjad energi i sig.
Fas 2 då? Fas 2 är som att kliva in i duschen varje gång man flexar minsta lilla fingertopp eller tå. jag S V E T T A S!!! Och jag är ingen svettmänniska, alls. Men nu rinner det. Håret klumpar ihop i flottiga stripor och ögonen svider av SVETTsalt.
Min första åtgärd fick bli ett par superduper el magico svettborttrollande träningstights som jag har provat i en vecka nu med resultatet svettlös underkropp. Dessvärre "smittar" de inte av sig på överkroppen så jag befarar att en ytterligare investering av mirakeltyg i tröjform snart blir nödvändig. Dvs om inte min kropp slutar reagera som korv i stark solskensvärme.
Igår på träningen upptäckte jag dock e x a k t hur det där tyget fungerar och att det inte alls rör sig om små inbyggda minihårblåsar som snabbt torkar upp allt blött. Tyget bara snabbt klämmer ut svettet på utsidan av sig själv. Så man känner sig torr, för man är det. Men svettet sitter på utsidan av brallorna.
Hur upptäckte jag då det här??
Före step-up-passet fick jag det konstiga infallet att det vore vettigt att springa ett gäng kilometer på löpbandet innan jag gick in för att gruppträna. Det var nog en konstig form av tyst mobbing för i mitt huvud skrattade jag sen åt alla andra LATMASKAR baaaaaaaaaaaaraaaaaaa körde passet på en timme och tyckte mig se att det syndes och var självklart att jag var så mycket bättre än dem. Förmodligen över-gjorde jag hela grejen för jag låtsasklagade högt och tydligt mer än två gånger på att "Det var kanske inte jäääättesmaaart att springa SÅ LÅNGT på löpbandet innan passet"
Jag hade plockat fram min stepbräda och lagt en träningsmatta ovanpå. En röd galonhistoria som för övrigt känns väldigt mycket skolflicksgymnastik, men hey det är Sollefteå. Där satt jag och skröt vitt och brett om hur duktig jag var. Sen kom ledaren in och jag ställde mig upp. Varav ett gäng kvinnor bakom mig börjar skratta, peka och säga lika högt som jag, att det var minst sagt tydligt att jag tränat innan. Jag tittade i de pekande fingrarnas riktning och hamnade på galongrejen jag just suttit på. Och där satt min stjärt kvar, fast i drypande kladdig svettvariant. Men tydliga skinkformer.
Lärdom: Det är inte helt lätt att torka bort stora mängder svett från galon med en lika svettig tröjärm.
Fas 2 då? Fas 2 är som att kliva in i duschen varje gång man flexar minsta lilla fingertopp eller tå. jag S V E T T A S!!! Och jag är ingen svettmänniska, alls. Men nu rinner det. Håret klumpar ihop i flottiga stripor och ögonen svider av SVETTsalt.
Min första åtgärd fick bli ett par superduper el magico svettborttrollande träningstights som jag har provat i en vecka nu med resultatet svettlös underkropp. Dessvärre "smittar" de inte av sig på överkroppen så jag befarar att en ytterligare investering av mirakeltyg i tröjform snart blir nödvändig. Dvs om inte min kropp slutar reagera som korv i stark solskensvärme.
Igår på träningen upptäckte jag dock e x a k t hur det där tyget fungerar och att det inte alls rör sig om små inbyggda minihårblåsar som snabbt torkar upp allt blött. Tyget bara snabbt klämmer ut svettet på utsidan av sig själv. Så man känner sig torr, för man är det. Men svettet sitter på utsidan av brallorna.
Hur upptäckte jag då det här??
Före step-up-passet fick jag det konstiga infallet att det vore vettigt att springa ett gäng kilometer på löpbandet innan jag gick in för att gruppträna. Det var nog en konstig form av tyst mobbing för i mitt huvud skrattade jag sen åt alla andra LATMASKAR baaaaaaaaaaaaraaaaaaa körde passet på en timme och tyckte mig se att det syndes och var självklart att jag var så mycket bättre än dem. Förmodligen över-gjorde jag hela grejen för jag låtsasklagade högt och tydligt mer än två gånger på att "Det var kanske inte jäääättesmaaart att springa SÅ LÅNGT på löpbandet innan passet"
Jag hade plockat fram min stepbräda och lagt en träningsmatta ovanpå. En röd galonhistoria som för övrigt känns väldigt mycket skolflicksgymnastik, men hey det är Sollefteå. Där satt jag och skröt vitt och brett om hur duktig jag var. Sen kom ledaren in och jag ställde mig upp. Varav ett gäng kvinnor bakom mig börjar skratta, peka och säga lika högt som jag, att det var minst sagt tydligt att jag tränat innan. Jag tittade i de pekande fingrarnas riktning och hamnade på galongrejen jag just suttit på. Och där satt min stjärt kvar, fast i drypande kladdig svettvariant. Men tydliga skinkformer.
Lärdom: Det är inte helt lätt att torka bort stora mängder svett från galon med en lika svettig tröjärm.