Mage utan botten, semla utan toppen.
Andreas blev lite ställd när han skulle äta sin semla idag. Den som han hade sparat. Hans semla hade blivit rånad på, vad som till en början bara skulle vara på ett litet litet finger mandelmassa. Men som blev det här (bilden).
Jag hade snällt stoppat in semlan jag skändat i kartongen igen, i hopp om att han inte skulle märka nåt. Men inget undgår min "mister Gadget". Enligt min plan skulle han bara äta den rakt av och inte märka avsaknaden av grädde och mandelmassa, och ja, en bit av locket. Men nä, istället stod han där och gapade av förvåning en jättelång stund helt liksom stum. Vred och vände häpet på semmeln. Tills han kom på att det nog inte var så att de glömt att lägga på de ovanstående sakerna i butiken, eller missat att göra ett helt lock till hans semla.
Så går det när man somnar i soffan, det sa jag till honom. Och att man skulle inte vara så dum att man sparar på saker. Jag kommer att bli en sån grym mamma när det är dags för sånt. Pedagogik kommer så naturligt för mig.
Oh lord! Så elak är inte ens gravida jag :) Hälsa skotermannen att jag känner med honom...
men FY vad taskigt! :)
Äh, va fjompiga ni är. Hade han bara ätit upp den på en gång så hade det här problemet aldrig uppstått.
Hahahaha! Skoj, rätt åt han som lämnar gott i kylskåpet. Ja, jag tycker då inte synd om han!
Här hos oss vet båda vad som gäller! Det som var "mitt och ditt" igår kväll, gäller inte dagen efter, oavsettt vem som köpt det (obs, gäller att vakna tidigt alltså!). Men å andra sidan kan man se det som en bonus för att man går upp med barnen, och låter den andre sova.
Ha ha ha!
Jag vet inte vem jag ska hålla på i detta fall, men jag måste nog ändå berömma dig som lyckades lämna någonting alls.
Den gränsen känner jag inte alls till.
Här för dagen var jag såååå nära att knycka ett kinderägg från Viktor som han fått av sin kusin för att han varit duktig hos doktorn.
Där satte Ante ner foten och spelade genast på mitt samvete, så jag höll mig faktiskt...
Linda: Inget tvivel om att vi är helsyskon iaf.
Stina: Jag hade tagit ägget med motiveringen "Tufft? Livet är tufft Viktor lilla!! Det gäller att ta för sig om man ska få nåt" och sett det som en livsläxa för ungen ;)hehehe. Vissa kan se det som en välsignelse att jag inte har barn ;) Jag föreställer mig att mina barn skulle bli rätt missanpassade på dagis. Dagisfrökens skräck! De skulle vara som "klimpen" (Sune du vet) hela barnaskaran min.