Jag måste varit sjuk nån gång där i tvåan eller trean eller när det nu var man gick igenom åttans tabell. Ni vet, gångertabellen. De andra sitter liksom fast i minnet och går liksom bara på automatik. Jag kan dem utantill. Men när jag kommer till åttans tabell så måste jag tänka. Jag måste sitta som ett nedrans mongo och räkna och tänka och sen kontrollgöra-om det.
Och just den känns nästan som liksom viktigast. Typ det enda som var till någon nytta av det man läste i skolan. Att lära sig åttans. Och så har jag missat det. Det kommer inte att gå bra för mig, det känner jag på mig. Det här tynger mig och jag tänker på det ofta. Nu är det försent. Jag är för gammal för att lära mig nya saker nu. Bummer!

Åsa -tur att det finns miniräknare i mobilen