Jag glömde ju visa hur de blev. Glasögonen. Jag går bokstavligen runt och gapar. Ser cool ut, och gapar. Cool för att de är så snygga. Gap för att JAG KAN SE med dem. Det känns som att jag lever i en science fiction-film med ofattbara science fiction-mojänger med omöjliga effekter. Coola solglajjor som man får perfekt syn med. Det är som att det skulle finnas byxor med inbyggd toalett. Eller skor som gick av sig själv som man liksom bara kunde kliva i och sen slappna av så körde de hela gå-grejen av sig själv.

Jag var så grymt nära att faktiskt gå på hela "Åsaärcool"-grejen. Ansiktsuttrycket, brillorna och den asballa handposen. Så grymt nära...tills jag såg den stickade koftan. Då var det back to "Åsawannabecoolmenframstårmestsomentantmedskinnpajföratthontroratthonserungochhetutiden(no offens, mamma)"

Men lite så där nyskapande och häftig ändå!? Jag har ju en fleecetröja OVANPÅ den stickade koftan. Det känns ju liksom helt nytt och fräscht. Som att återuppfinna grungen, fast med en socfall-touche.