När jag var liten älskade jag "Mina vänner"-böcker, och hatade dem. Det var ett ganska komplext förhållande. Jag älskade att bli ombedd att skriva i dem men när jag skulle göra det så slet jag i håret för varenda punkt man skulle fylla i. "Din favoritdryck", "Din favoritmat", "Detta gör jag helst på fritiden" osv. Det var bara SÅ svårt. För när man är liten så har man inte hunnit bestämma sig för alla de där sakerna. På så vis tror jag att man är ett "oskrivet blad" som liten och att det som styr är inställningen till nya saker. Den inställningen kommer mestadels hemifrån.
När jag funderar närmre på det så är "mina vänner"-böcker oerhört pedagogiska och utvecklande. Man måste rannsaka och undersöka sig själv när man ska fylla i dem. Man måste ställa sig frågan "Vem är jag?" på ett naturligt och otvingat sätt.
Man bjuds tillfälligt in i den vuxna världen av sammansatta och hela människor och tar därmed ett steg närmre den. Man blir lite mer självständigt när man funderar på vad tycker JAG?

Jag hade en egen lösning på problemet. Jag skapade det perfekta jag. Jag satte mig ner hemma en kväll och skrev en lista över hur jag ville vara. Jag ville vara en sån som gillade vichyvatten. Jag ville vara en sån som läste mycket böcker. Jag fyllde listan med vem jag var (ville vara) och sen efterföljde jag den.
Fast jag för min värld inte kunde förstå varför folk drack vichyvatten så var det ALLTID det jag tog när jag kunde välja. Idag älskar jag det! På riktigt. Och jag har alltid en bok att läsa.
Jag tror kanske inte att det var det ultimata sättet att lära känna sig själv, men för mig fungerade det. Det fanns saker på min lista som föll bort på en gång. De som verkligen inte var jag. På så vis fick jag ju reda på det också. Idag har man ju inga som helst problem att fylla i en sida i "Mina vänner" och tjusningen kvarstår. Jag ska införskaffa en sån när jag far till Stockholm i helgen. Har kommit på att det, förutom allt annat, är ett sätt att komma närmre människor och lära känna dem mer men också en fantastisk källa inför födelsedagar och liknande.
Det finns ju en modern version av det där som brukar komma med jämna mellanrum på mailen från någon vän. Men de spar man ju inte.

Nu ska jag packa!

ps. jag har ont, det är synd om mig ds.